Göteborgsposten – 7 september 1872, sida 1

————11,—17777.AkcLaLÄAs hvirflande, glädjedruckna skarorna, höra qvinnornas eldiga utrop och klirrandet af männernas sporrar, skönja de smärta, smidiga gestalterna, de brokiga fladdrande drägterna... Och när så jubelstormen brusar fram från de förtjusta åhöraremassorna, förklingar obördt och obeaktadt den stränge musikerns: Hm, hm... det förstås ja, men. Å artilleriteatern gifvas såväl idag (kl. 8 e. m.) som i morgon (kl. 28 e. m.) föreställningar efter följande program: 1:o) En svartsjuk tok; 2:o) Sanningsvännenoch 3:0) Tre förälskade poliskonstaplar. Häromdagen gjorde vi åter ett besök hos den allraminsta stora menniskan bland våra bekanta, underbarnet Edvard Nilsson. Knappt hade vi stuckit vår kritiska näsa inom dörren, förrän vår unge vän från höjden af sitt bord utropade: Se, god dag herrn, var snäll gätt någonting i tidningen om mig! Min lilla vän, detta är nu gjordt, och nu vet den stora allmänheten, att du mår bra och fortfarande gerna ser vänner hos dig i ditt hotell! I nästa månad flyttar jag åter till Skåne, utbrast häromdagen en god vän till en annan och kliade sig fundersamt på näsan. Jag kan tro det, efter du har tankarne på Höganäs, förklarade den andre.