Göteborgsposten – 6 september 1872, sida 2

njuta af den glädjo som uppfyllde min själ. Jag mötte på vägen endast lyckliga ansigten, jag hörde ej annat än goda och vänliga ord. Häckarne skickade mig sin skönaste doft, foglarne uppstämde sina gladaste sånger, vindarne gåfvo mig sina mest smekande fläktar, och midt i min hänryckniog kände jag att min kärlek var mera allvarlig, mera djup än någonsin, nu sedan han luttrats af lidandet. Om det ännu fanns qvar någon farhåga, någon oro i mitt sinne skingrades den vid min ankomst till Granges. Vid tröskeln till denna boning rönte jag samma mottagande som fordom. Tjenarne visade mig sin uppmärksamhet, hundarne kommo fram och slickade mina händer. Den öppna dörren till vestibulen tycktes säga till mig: 4Stig in, man väntar er. Jag steg uppför förstugutrappan och utan att låta anmäla mig inträdde jag i salongen. M:me de La Varenne befann sig ensam der. Vid det buller jag vid inträdet förorsakade vände hon på hufvudet, reste sig lifligt upp och gick emot mig med utsträckta händer. Jag skulle ha kunnat tro att hon stod i begrepp att erbjuda mig hvad jag kom för att begära af hene. — Välkommen, välkommen! utbrast hon ifrigt. Jeg har en stor nyhet att förkunna er; jag har velat att ni skulle vara den förste att