Göteborgsposten – 6 september 1872, sida 2

Frän Utlandet. Det skulle ej vara underligt, om vära läsare orfore en känsla af förvåning öfver att höra, det oroligheter egt rum i Frankrike vid det tilltälle, då pilgrimerna besökte Vår Frus at La Salette helgonskrin. Ty vi hafva ju nästan alldeles glömt den mirakulösa uppenbarelsen d. 19 Sept. 1846, hvilken slutade, såsom alla då trodde, i åtalandet och dömandet — inför en domstol och — i trots af Jules Favres vältaliga och uppbyggande försvar — af mille de la Merliere, den halffjolliga damen som föreställt Englands drottning, och med: varning af Maximien Giraud samt Mölanie Mathieu, vallgossen och vallflickan, hvilka först varit de bedragna och derefter medbrottsliga i det fromma sveket. Tre krig och två revolutioner, Sedan och Kommunen, ha inträffat sedan dess, och Frankrikes prester ha passerat igenom händerna på banditer, hvilka bånfullt kallade dem les domestiques dun nommåe Dieu (betjenter hos en så kallad Gud). Men detta oaktadt, eller kanske just derför, är Vår Fru af La Salette, au större, än hon någonsin varit; ett tempel af ofantligt omsång har rests till hennes heder; pilgrimerna, hvilkas antal hittills ej öfverstigit 40 till 60,000, uppgå i år till vida flere; och försäljningen af vattnet från den heliga källan, som säges ha sprungit upp från den hel. jungfruns tårar, inbringar mer än 200,000 rdr rmt. Men det är ej allenast bland Dauphins Alper, som den religiösa ifvern tagit denna demonstrativa vändning. I Auvergne, ett annat bergsdistrikt, förberedes till nästa Söndag ett ungdomligt pilgrimståg till spetsen af Puy de Deme, då man väntar, att barnen från alla asyler för faderoch moderlösa i alla trakter af Frankrike skola, under ledning af de goda systrar som ha dem under sin värd, knöböja i tillbedjan af den heliga gördeln, — den dyrbara gördel som tillhört den hel. jungfrun och för sex eller sju århundraden sedan förts till Auvergne af en korstågsgrefve af Poitou. En annan ström af fromma pilgrimer styr kosan till Vår Fru at Lourdes i Pyrenberna; samma rörelse af religiöst hf är lika märkbart genom hela Frankrike, och till fördel för alla dess länge försummade helgonskrin. Dessa omkastningar från den ena ytterligheten till den andra synas vara en nödvändighet för Frankrike. För 72 år sedan, då förste konsuln, elter att hafva undertecknat ett konkordat med Rom, tillsporde en af sina generaler, hvad som skulle inträffa, om höga messan firades Söndagen derpå i kyrkan Nötre Dame i Paris, fick han till svar: Man skall hvissla ut pjesen. Men Bonaparte kände sitt folk bättre. Han visste, att Frankrike skakats af Förnuftets Gudiona ; och han var säkor om, att folket skulle, vore det också endast derför att det var någonting nytt, åter omfatta det, som aldrig upphört att vara dess hustrurs och döttrars religion. Tron i detta land följer hvarje phas af revolution och reaktion. Liksom andra folk, ha fransmännen sina ångerfulla stunder, och under olyckans dagar ölverlemna de sig å sina andaktsöfningar med en ilver, som endast kan jemföras med den lätthet, hvarmed de afbrutit dem. Eftersom motgången aldrig fallit förr så tung på dem, ha de ej heller starkare kännt behofvet af himlens tröst, än under de sista tvenne åren. Hade Seådan varit en seger, skulle det varit en gifven vinst för trons apostlar; men e — -— A 51:412 sam oöonnfellaa min 83314