Öfverste Evrard). Berättelse af Jules Sandeau. (Öfvers. från Franskan). — Kvart gäller färden? frågade jag en fattig qvinna som gick sist. — Till Granges, svarade hon. Jag hade maskinmessigt slutit mig till processionen, och efter två timmar, under hrilka jag ej tänkt på att redogöra för de känslor som ledde mina steg, gick jag uppför en stentrappa, inträdde med hopen i ett stort rum uppfyldt af etherångor och knappt upplyst af en halfdager. Alla persiennerna voro tillslutna, alla fönstren öppna. Sedan hopen inträdt hade den fallit på knä. Jag stod upprätt vid dörren, och vid skenet af två vaxljus som brunno längst fram i salen, varseblef jag en smal säng utan omhängen och klosterlikt enkel. Den nedtryckta hufvudkudden uppbar ett blekt hufvud. Ögonlocken voro till hälften slutna, läpparne nästan småleende, dragen utmärktes af en renhet som ) Forts. fr. N:o 204.