Göteborgsposten – 4 september 1872, sida 2

krigsminister, Gutierrez, ville ej förstå riktigheten af en sådan fredlig lösning. Det säges, att hans farliga argumenter för en tid öfverväldigade presidentens bättre omdöme och förmådde honom att ingå på en tvångsusurpering af den yppersta makten. Men innan det kritiska ögonblicket kom, ryggade Balta från ansvaret att ännu en gång kränka lagen. Perus historia alltsedan spanska väldets afkastande har varit föga bättre, än en följd af stiftade försattningar och brutua författningar, af valda presidenter och afsatta presidenter, af vexelvis triumferande befolkning och soldatesk. Presidentens val för fyra år sedan hade betraktats som en vinst för ordningens och frihetens sak, derför att det försiggått utan blodsutgjutelse. Men ett vida märkligare steg framåt skulle ha gjorts, om presidenten Balta tillåtits att nedlägga sin myndighet till förmån för en rival, som vore politiskt och personligt emot honom. Men han fick ej tillfälle att utföra sin hedervärda afsigt. Då han ville lyssna till partiets intalanden, hvilade dettas hela hopp på krigsministern, som också var besluten att kullkasta författningen. Han skred nu till den ofvan skildrade handlingen och häktade presidenten samt lät utropa sig sjelf till republikens diktator. Men han hade i olikhet med sina företrädare icke någon makt öfver armn. Han fann det nödvändigt att, i likhet med det romerska kejsardömets generaler, medelst penninggåfvor köpa truppernas trohet, och för att erhålla medel dertill, tog han tvångslån hos den peruvianska hufvudstadens förnämsta banker. Denna hänsynslösa åtgärd dref de handelsidkande klasserna i öppen revolt emot honom, och befolkningen i Lima, hvars sympatier tillhörde det liberala partiet, uppmuntrades snart, genom underrättelsen om att motstånd gjorts i Callao och på flottan, att resa sig emot denna usurpation, hvarpå de gräsliga tilldragelser följde, som finnas skildrade härofvan.