Göteborgsposten – 4 september 1872, sida 2

Fran OUtlandet. Den senaste posten från Vectindien medför följande utförligare underrättelser rörande den märkliga revolutionen i Peru, presidenten Baltas mord och ordningens snara återställande, hvilket allt tilldragit sig inom loppet af fem dagar: Krigsministern, general Gutierrez — skrifver en korrespondent till Panamatidningen ÅIerald— hade under en längre tid sökt förmå presidenten Balta att utföra en statskupp, i det han förklarade det senaste presidentvalet för olagligt, för att utropa sig sjelf till diktater. Balta synes ett ögonblick ha vacklat, men då han fann att kongressens majoritet bestämdt sig för Manuel Pardo som presidentens efterträdare, låt ban sina afsigter falla. Knappt hade Gutierrez erhållit visshet om Baltas ändrade beslut, förrän han d. 22 Juli besatte regeringens palats med trupper, lät bortföra presidenten som fånge till en kasern och utropade sig till statens öfverhufvud. Staden förklarades derpå i belägringstillstånd. Befolkningen var liksom förlamad i följd af våldsgerningens plötsliga utförande. Den saknade ledare och den var oviss om usurpatorns styrka. Den lät således saken ha sin gång och afvaktade blott tid och tillfälle. Detta yppade sig snart. Gutierrez kunde icke bilda något kabinett. Alla hederliga män afslogo hans kallelser, diplomatiska kåren erkände icke hans presidentskap, talrika rymningar egde rum bland trupperna och flottan gick till sjös, protesterande mot usurpationen. Banken och öfriga handelsinstitutioner stängdes och Gutierrez sökte förgäfves att anskaffa penningar. Öfver Lima rådde ett skräckväldes alla fasor. Inga tidningar funnos att tillgå och ingen vågade lemna hus och bem. Inom enskilda klasser och i Callao reste sig trupperna med omvexlande framgång, men det felades en ledande vilja som hade makt att uppträda mot usurpatorn. Pardo och andra framstående män hade flytt till de främmande ambassaderna eller till flottan. Sådan var sakernas ställning tills d. 26 Juli på morgonen. Då hördes kanondunder från Callao. I Lima tilltog resningen. Öfveste Silvestre Gutierrez, diktatorns broder, hedrades vid bangården med skrik och förbannelser. Han svarade med revolverskott. Några ögonblick derefter låg han på marken, genomborrad af en kula och hans lik stympades gräsligt af den rasande folkmassan. Så snart underrättelsen om den blodiga tilldragelsen kommit till diktatorns öron, gaf denne, ursinnig öfver förlusten af sin broder och ifrigaste anhängare, genast befallning om att aflifva Balta, hvilket äfven fullbordades utan uppskof. Den olycklige presidenten låg sjuk i sin säng då mördarne inträngde i rummet. En af dem afskoto trenne skott emot honom, hvilka alla sårade dödligt. Den liflösa kroppen genomborrades derefter ytterligare med bajonettstyga. Denna våldsbragd var gnistan som antände den förfårliga minan. Borgrarne strömmade tillsamman, beväpnade med hvad de kommit öfver, för att nedgöra det odjur som befallt presidentens aflifvande, folkpartiets trämste män uppdöko ånyo och öfvertogo ledningen. Ned med mördaren! genljod det öfver hela staden, och diktatorn drefs ut ur regeringens palats. Omgifven af några honom trogna soldathopar, drog han sig med pistolen i hand till fästet Santa Catalina, beläget i en af Limas förstäder. Republikens förste vicepresident, Herencia Zevallos, gick nu i spetsen för massan till regeringspalatset, der han under rop om konstitution och lag, öfvertog högsta ledningen af styrelsen. En regering utvaldes af landets mest ansedda män, en Ribeyra, Riva-Aguero, Morales, Canseco och Tejeda, hvilka genast gingo i befattning om att återställa ordningen. Först åsyftades likväl blott ett mål, Gutierrez bestraffning. Denne trotsade ännu sina motståndare i fästet. Under aftonens lopp fann han sig icke mera kunna lita på sina anhängare. Det gällde lifvet och han sökte smyga sig bort. Iusvept i en vid kappa och betäckt med en bredskyggig hatt smög han sig ensam ut från fästningen och hade redan hunnit hufvudgatan, då han blef upptäckt. Han rusade in på ett apotek, der han, omringad af mängden, på kortare tid än dessa rader hinna nedskritvas, var förvaadlad till en blodig, oigenkänlig massa. Under vilda segerrop släpades kroppen derefter till stadens förnämsta torg, der den upphängdes på en lyktpåle. På morgonen d. 27 hängde diktatorn Thomas Gutierrez och hans broder Silvestres lik nakna och blodiga på katedralens torn, hvarefter de nedtogos och förbrändes. Så ändades detta blodiga drama. Lyckligtvis hade det icke kostat så särdeles många offer; omkr. 200 personer förlorade dock lifvet i detsamma. Lugnet har sedan dess varit orubbadt. Bakom denna nakna berättelse om den blodiga tilldragelse, i hvilken den råa pöbelns vilda grymhet återigen framträdt, spela dock andra krafter, hvilka, sällsamt nog, äro i närvarande stund verksamma på alla punkter af jordklotet: neml. den religiösa fanatismen. Revolutionen i Peru är ett nytt, synligt uttryck för en het konfiikt mellan klerikala och liberala. Under förliden sommar hade valen utfallit emot det konservativa partiet, eller de klerikala. Presidenten Balta, hvars presidenttid nalkades sitt slut, förutsåg sannolikheten af att han skulle komma att esterfoljas af en ledare för oppositionspartiet och var beredd, såsom det tyckes, att finna sig i folkets dom, Men hans