Göteborgsposten – 3 september 1872, sida 2

lande myndighet, begära af styrelsen för Alliance, att den skulle ändra sitt program, Denna begäran besvarades af Alliance med den fordran, att dess af generalrådet för vansinniga förklarade principer skulle vara de bestämmande för Internationale sjelf. Generalrådet afbröt härpå sin förbindelse med Allianco, hvilken senare nu började organisera kriget mot de verkställande myndigheterna i London. Ända tills sista tiden har detta krig oafbrutet fortfarit, och eftersom Bakunins anhängare förstå konsten att slunga pompösa manifester och eldfängda tal uti verlden, så är det begripligt, hvarför man så ofta förvexlat Internationale med Alliance internationale de la demoeratie socialiste och skrifvit denna sistnämnda förenings dårskaper på den förras räkning. Ett bevis härpå är, att Jules Favre i sitt cirknlär mot Internationale citerade Alliancees frasrika aktstycken, för att bevisa faran at Internationale. Under de första månaderna af 1870 fick Bakunin en bundstörvandt i Felix Pyat. Denne begagnade en fransk arbetarekorporation i London, för att under Internationales firma utfärda de bloddrypande manifest, hvilka bl. a. uppmanade till mord på kejsar Napoleon. Generalrådet förklarade derför i tidningarne att Pyat aldrig varit medlem af Internationale och att denna ej kunde göras ansvarig för hans handlingar. Den nämnda franska arbetarekorporationen lät härpå uppklistra plakat i London, hvilka förklarade ÄInternationale för en anti-revolutienär förening. Mot slutet af år 1870 hade Alliancees aktier åter fallit betydligt. Tidningen Egalits i Gnore hade undandragits Bakunins ledning och öfvergått i händerna på generalrådets anhängare. Nytt lif återvände i abotentionisternas eller anarkisternas leder först då Pariserkommunens flyktingar anlände till Schweiz eller England. Alla tvetydiga elementer öfvergingo till anarkisterna, under det att de mest begåfvade flyktingarne olöto sig till generalrådet. Detta torde vara tillräckligt, hvad angår nternationale på Europas kontinent. I afseende på denna förening i Amerika må med) delas att den fria kärlekens apostlar och demimonde damer der trängt sig in i sektionerna, men uteslutits. De uteslutna bildade då en särskild sektion, men generalrådet vägrade dem inträde i föreningen. Om dessa uppgitter, hvilka vi bemtat ur en pålitlig korrespondens från London, bekräfta sig till fullo, så torde man kunna påräkna, att anarkisterna skola lida nederlag på kongressen; men tyvärr har ÅInternationale sjelf i sina egna sträfvanden och syftemål tillräckligt mycket samhällsupplösande, för att man må uppriktigt önska, att föreningen skulle till sist äta upp sig sjelf, hvilket ätven måste bli en töljd, då arbetarnes leder fått emottaga tillräckligt af det sanna medvetandets och bildningens ljus för att kunna uppträda som sjelfständiga medborgare och ej längre behöfva föras i ledband af personer med antingen ogennyttiga afsigter eller fantastiska teorier, hvilka senares tillämpning i verkligheten just skall komma att närmast och hårdast drabba dem sjelfva — det är allas vår pligt att bereda detta ljus tillfälle att i allt rikare flöden strömma ut öfver arbetsklassen. — mb TT Aa vq ÄLL