Göteborgsposten – 3 september 1872, sida 2

gång bekämpas på det andliga området och farliga kriser undvikas. Kongressens förhaadlingar i år torde nästan uteslutande inskränka sig till inre angelägenheter, och alldenstund härvid enskilda fraktioner skola komma att stå gentemot hvarandra, så böra ti först framhålla deras ställning och kampens föremål. Enligt generalrådets i London tillkännagifvande, skall man diskutera Internationales framtida organisation. Man ämnar dervid föreslå ifrån denna sida, att i statuterna skall upptagas ett beslut, som i förlidet år fattades af den i London hållna konferensen mellan delegerade från Internationale, enligt hvilket föreningens medlemmar skola organisera sig som politiska partier inom de särskilda länderna. Här är den punkt, på hvilken kampen mellan försvararne af konforensbeslutet och de s. k. abstentionisterna, hvilka i allmänhet icke vilja befatta sig med politik, sannolikt sedan blossar upp. De oinvigde skola knappast förstå detta. Redan för 20 år sedan hade flyktingar från alla europeiska stater utfärdat ett af herrar Marx och Engel författadt manifest, i hvilket? de sociala förhållandena framställas i den nyaste samhällsteoriens ljus och i hänsyn till den politiska verksamheten den taktik föreslås, att arbetarne skola, öfverallt der det statsborgerliga samfundet ännu befunne sig i kamp med representanterna för ståndseller feodalordningen, understödja det förra, om detsamma uppträder med kraft till förmån för framåtskridandet. Den år 1863 grundade ÅAllmänna tyska arbetareföreningen sökte praktiskt tillämpa denna taktik. På grund af arbetarnes omogenhet och derför att inom de andra samhällsklasserna hvarje insigt i den nya social-politiska rörelsen saknades, kunde emellertid denna förening icke komma till någon egentlig makt; den sjönk tvärtom efter sin stiftares död ned till en af polisagenter ledd sekt, hvars svulstiga språk begagnades till att injaga skräck hos de besutna klasserna. Det i Eisenach grundade social-demokratiska partiet antog äfvenledes ett öfvervägande politiskt program. Det befinner sig ännu i sitt utvecklingsstadium och lider derför af en mängd barnsjukdomar, men skall likväl vara stadt i stadig tillväxt. På kongressen skulle denna fraktion vara representerad af delegerade från Berlin, Dresden, Hamburg, Leiprig, Mänchen och Stuttgart. Hvad de österrikiska socialisterna angår, så tyckas äfven dessa icke vilja veta af den politiska abatention. Men enligt en kungörelse af forne ministern Giskra tillåtes icke de österrikiska arbetarne att göra propaganda för ÅInternationale, de få icke heller bilda några sektioner; dock skola enskilda, i Osterrike bosatta medlemmar af Internationale ba uppdragit åt en främmande delegerad att på kongressen förklara, att de österrikiska socialisterna finna det löjligt att afhålla sig ifrån politiken. De engelska medlemmarne af Internationale ha för några veckor sedan åter upptagit den politiska verksamheten, genom att bilda ett politiskt parti för England. Ötverhufvud skall den af de tyska socialisterna representerade riktningen ha gjort sådana framsteg, att på kongressen icke allenast engelsmän, holländare och danskar, utan äfven flertalet af schweizare, fransmän, spaniorer och portugisare skola uppträda till förmån för intagande i Internationales statuter af londonerkonferensernas nämnda beslut, Emot denna ändring väntade man blott att följande skulle rösta: de federalistiska belgierna och ombuden från det franska Schweir, Södra Frankrike, Spanien och Italien samt ryssen Bakunins anhängare. Uppkomsten af de inom ÅInternationale uppståndna motsatserna torde vara af ett visst intresse. Hvad beträffar belgierna och en del af fransmännen, så ha de städse varit anhängare af Proudhon och de af honom representerade federalistiska grundsatserna. De fasthänga vid dessa principer med värme och ibållighet, och de tyska socialisterna raspektera dem såsom hedervärda motståndare på det teoretiska området. Men annorlunda är det med Bakunins anhängare. Han deltog ej i grundandet af Internationale. Efter sin återkomst från Siberien predikade han i den Herzenska tidskriften ÅKolokol panslavism och racekrig. År 1868 uppträdde han på Fredsoch Frihetsligans kongress i Bern, för att inspirera de församlade för individernas likställighet och statens afskaffande. Sedan bans förslag förkastats, bildade han, understödd af ryska flyktingar, i det franska Schweix, i södra Frankrike, Italien och Spanien, några arbetareföreningar och gaf dem namnet Alliance internationale de la democratie socialiste. Euligt Internationales stadgar, ha de enskilda sektionerna af densamma visserligen rättighet att organisera och förvalta sig sjelfständigt, i enlighet med landets lagar och statsförbållandena, men inga sektionsstatuter få strida emot det allmänna programmet. Detta senare lyder i korthet så: ampen för arbetsklassens emancipation omfattar alla länder, i hvilka det ges ett modernt samfund, och har till ändamål — undanrödjandet at hvarje klassvälde. Intet stånd skall herrska öfver det andra. På kongresserna i Bryssel och Basel hade flertalet uttalat sig för teorien, att en grundlig törbättring af de arbetande klassernas ställning endast kan ernås, då de allmänna kommunikationsmedlen samt jorden blifvit statens egendom. Upphäfvandet af den enskilda egendomea anh af familian indivi adarnag likgtglasaa ach