Göteborgsposten – 3 september 1872, sida 1

använda dem. Jorden fordrar ej endast armar för att tjena henne; hon har äfven behof, har framför allt behof af trogna och erkännsamma hjertan. Lät mig nu gifva dig ett sista råd. Rannen är ej skapad för ett lefva allena, lyckan fordrar att man måste dela med sig af henne. Då du ej erfar högre ärelystnad än den som kan tillfredsställas genom ett enkelt och anspråkslöst lefnadssätt måste du gifta dig, du måste, utan att vänta allt för länge, i familjen söka din bestämmelses mål. Gud välsignar sällan ett hus utan hustru och barn, och ejelfva arbetet gäller i hans ögon ringa om ej kärleken är förenad dermed. Gift dig, min vän; sök upp en qvinna som kan utgöra ditt hems glädje, en god och blygsam flicka, en följeslagerska med ett ord... Han fortsatte ej. Paul hade dolt ansigtet i sina händer, och halfqväfda snyftningar skakade honom. Dittills herre öfver sig sjelf hade han visat sin värd ett lyckligt och småleende ansigte; men Evrard hade utan att ana det kommit att vidröra ett ännu blödande sår, och den stackars gossen hade, redan förut utmattad af en hel dags tvång, dukat under för sorgen och förrådt sig. Vid denna oväntade åsyn hade öfversten rest sig upp. Han hade tagit Paul i famnen och gjorde honom förfrågningar med samma ömhet som en far skulle ha visat.