Göteborgsposten – 3 september 1872, sida 1

Köpenhamn d. 30 Augusti. Medaljer och premier, premier och medaljer, allt har varit punctum saliens i hvarje konversation, som under de senaste dagarne förts här i Köpenhamn, Utställningens pröfningskomit var nemligen färdig med sitt besvärliga och otacksamma värt, de olika utställarne, hvilka hade tillerkännts belöningar, hade underhand blifvit underrättade om denna väntade eller oväntade lycka och det diskuterades följaktligen na i alla kretsar huruvida domen hade varit rättvis eller icke. Vid ett tillfälle sådant som detta finnes det alltid missnöjda och man kunde, med kännedom om danskarnes egendomliga natur ifråga om missbelåtenhet, förutse att det specielt efter vår utställning skulle framkomma många invändningar mot de fällda domsluten. Men missbelåtenheten har dock varit större, än man hade väntat. Det är icke nog med att man i privata kretsar har ropat på mannamån och orättvisa, att åtskilliga utställare underrättat komitön om, att det otvifvelaktigt i brefvet till dem genom ett skriffel kommit att stå bronsmedalj istället för silfvermedalj, att andra ha undanbedt sig Hederlig Omtale dertöre att denna Åbeträtfande deras firma måste betraktas som ohederlig, det är icke nog med att man på åtskilliga liknande sätt sökt att konstatera sin missbelåtenhet, man har gått ännu längre. Bland en särskild klass af utställare, nemligen fotograferna, ha nemligen de mest ansedda offentligen i tidningarne förklarat att de funnit bedömandet i högsta grad orättvist, och på sieta dagarne ha till och med missnöjda utställare inom alla klasser hållit ett möte, der man under häftiga angrepp på och utfall emot pröfningskomitn har diskuterat om hvad som är att göra. Resultatet har blifvit, att man formulerat sina klagomål i en adress till konseljpresidenten, grefve Holstein-Holsteinborg, hvilken som bekant tillika är utställningens president, och denna adress har redan fått bortåt hundrade underskrifter. Huru nu saken i verkligheten förhåller sig om det finues grund för klagomål eller icke, är ju ej lätt att afgöra för den, som icke är mera sakkunnig än Göteborgs Postens undertecknade korrespondent. Men så mycket kan jag säga, att den allmänna meningen helt och hället tagit de missnöjda fotograternas parti samt att många utställare här fått bronzmedaljen för samma artiklar, för hvilka de i London och Paris eröfrat silfvermedaljen. Å andra sidan nödgas jag ännu en gång på minna om den förut antydda, utpreglade missbelåtenhetens lusta, som är så egendomlig för oss danskar. Missbelåtenhelen har, som sagdt, varit de sista dagarnes stående tema. En främling som i dag bevistade den vackra premieutdelningen, skulle emellertid svårligen kunna göra sig en föreställning om ett dylikt missnöjes tillvaro. Festen var nemligen i alla afseenden vacker och väl lyckad. Denna var bestämd att försiggå kl. 12. Redan från tidigt på morgonen var emellertid utställningslokalen uppfylld af menniskor och deras antal växte och växte, så att det vid middagstiden helt visst fanns minst 10,000 personer i den stora glashallen. Bland dessa voro en mängd damer i eleganta sommartoiletter och likasom vid invigningshögtiuligheterna voro sidouppgångarne af den stora hufvudtrappan tätt besatta af hofvets damer och kavaljerer samt med de olika medlemmarne af corps diplomatique i deras strålande galadräg