Göteborgsposten – 2 september 1872, sida 2

representera den anglikanska kyrkan på ott värdigt sätt, skulle ha visat större takt, om han underlåtit att begagna sin vältalighet till att rikta ett sådant utfall mot våra österländska gäster, endast derför att de ej blifvit så gynnade af försynen som han, hvilken varit nog lycklig stt födas i ett kristet samfund och att erhålla en ofantlig lön för att förkunna den sanna tron. Det ifrågavarande talet hölls på ett möte, som Sällskapet för Evangeliets utbredning hade i Carlisle, och erkebiskopen fäste ej allenast uppmärksamheten på den birmanska beskickningen, hvilken, såsom h. eminens anmärkte, kommer åkande i sex vagnar, och på den japanska beskickningen med dess svit af 30 personer, utan äfven på de hinduiska studenterna, bland hvilka det under sista åren blifvit sed, att de fara till England och studera lagkunskap, för att de skola kunna uppträda som advokater vid domstolarne i Indien. Erkebiskopen har af dessa studenter mottagit tvenne dräpande svar, hvilka offentliggjorts i Times, som förtjenar allt erkännande, derför att bladet aldrig vägrar att öppna sina spalter för utländingar. De hinduiska studenterna ha protesterat mot den taktlöshet, hvarmed erkebiskopen utpekat dem för den engelska allmänheten såsom sullotändiga hedningar. De anmärka, att de finna det helt naturligt, att erkebiskopen, i ersättning för den kolossala lön som han uppbär, är en af de ifrigaste kristna; men de ha likväl för sin del svårt för att omvända sig, emedan de efter sin ankomst till England dagligen varit vittne till, huru hätska de olika kristna sekterna äro på hvarandra. De törklara till slut, att de anse eig för lika ifrigt troende som professor Tyndall, Stuart Mill och andra engelska vetenskapsmän. Denna tidningefejd är ett tidens tecken; den visar, att Vestern och Östern nu kommit hvarandra mycket nära. Den japanska beskickningens närvaro påtvingar oss liknande betraktelser. Med undantag af förste gesandten tala alla legationens medlemmar engelska, likasom de kläda sig på engelskt sätt och fullständigt iakttaga engelska seder och bruk. Den snabbhet, hvarmed japanesarne tillegna sig den europeiska civilisationen, är ett af nutidens märkligaste fenomen. Detta land; som för ännu tjugo år sedan var afspärradt och i århundraden stått stilla, har plötsligt gripits af en outsläcklig törst efter framåtskridande. Det vill veta allt och ha allt: elektriska telegrafer, jernvägar, ångfartyg, pansarfartyg, preussisk taktik och fabriker af alla slag. Det återhålles ej af något, och ingenting förefaller det för svårt. De unga japanesarne af god familj skickas till England och Amerika för att inhemta kunskaper, och det synes af en bok, som nyligen utkommit angående deras framsteg i Amerika, att de äro mycket begåfvade och i stånd att tillegna sig allt hvad vestorns civilisation kan lära dem. Att en nation i yttersta kanten af östern sålunda längtar efter upplysning och vill intaga sin plats bland de civiliserade staterna, väcker tanken på, att stora förändringar skola försiggå i afsoende på industriens fördelning på jordklotet. Huru skulle det gå i Europa, om dessa millioner österländingar, om ej allenast japanesarne, utan äfven kineserna och hinduerna blefve i stånd att begagna alla de nya uppfinningarne och konkurrera med oss? De äro förnöjsamma och måttliga, rättskaffna, läraktiga och outtröttliga i att arbeta; de kunna nästan lefva af blott luft. I Australien och Kalifornien har man redan gjort den upptäckten, att de äro farliga konkurrenter, som simpla arbetare. Hurudan skall icke då deras konkurrens inom den industriela och kommersiela verlden blifva, då de lärt sig att vara lika goda fabrikanter och köpmän som vi? Man har dessutom gjort den iakttagelsen, att de mongoliska racerna icke allenast kunna med stor lätthet lära, utan äfven i några riktningar stå öfver europeerna, t. ex. i att bereda och använda färgerna. På tal om den kommersiela verlden, torde