Göteborgsposten – 31 augusti 1872, sida 1

dessa straltsamma, tållga och sparsamma menniskoexemplar, hvilka om somrarne gå man ur huse för pockande stadsbor eller pesterande landtjunkare, under sagde tid taga vägen, hvar egentligen de äta och dricka, arbeta, vaka och sofva ... Åro de amfibier, hvilka lefva den varma årstiden i vattnet och den kalla på land, eller hafsörnar, som reda sig sina bo i bergsskrefvorna på deras nakna skär? Nej, gubevars, de äro helt enkelt tarfligt, förnöjsamt folk, som lärt att hushålla både med sin helsa och sina pengar och som derföre under sommaren, då det är bo i hvar buske, lemna sina små nätta och renskurade boningar, sitt enkla men prydliga bohag, understundom i vildt främmande händer, och försvinna från verldsteatern för att först åter uppdyka derpå fram på hösten, när andre termioen väl är slut. Bevars, så det nu ser ut i de dockskåp, som de lemnade ifrån sig i början af säsongen! De rena, nystrukna gardinerna trasiga och nerrökta — kammarrådet, som hatt rummen, bolmar ur en stor sjöskumspipa dagen i ända — tapeterna i ett par rum sönderflängda och nersmorda — kammarrådets har icke mindre än 5 vildbasare till pojkar, ännu i slyngelåren — smörgåsfläckar på soffor och stolöfverdrag, ep bit ur marmorkonsolbordet i förmaket och stora Åpurperi-krukan (äkta ostindiskt porslin!) alldeles i kras, i kök, visthus och källare, på gården och på vinden, utan och innan, samma otrefliga spår af dessa stockholmsbor på sommarnöje. Men egaren eller egarinnan till den profanerade härden vet att hämnas: gardiner, stolar, konsolbord, purperi-kruka och renskurningen, alltsammans kommer nog riktigt på räkniogen, men denna finner kammarrådet, som är en beskedlig karl, fast hans afkomma och hans domestiker äro motsatsen, så billig, att han för själ och pina anhåller att få komma tillbaka nästa sommar. Och han får det, lita på det! Eftersom vi tala om badgäster, så tillåten oss, vördade kolleger vid badorterna, att i allsköns vänskaplighet få rikta Eder uppmärksamhet för ett kommande år på det nog lätta sätt, hvarpå badgästförteckningarne i allmänhet i Edra ärade blad redigeras: samma personer flera gånger om, inga eller orätta hemorter och särskildt hos en af Eder så suddigt tryck, att man hellre må söka tyda ut inskrifterna på de kaldeiska konungagrafvarne än stafva sig fram mellan dessa halshuggna eller lemlästade typer, se der hvad som gjort åtskilliga af dessa badlistor till en förargelse istället tör en förnöjelse. Om vi skulle komma öfverens om att bättra oss till nästa år! Fröbergska sällskapet slöt i Thorsdags sin korta säsong härstädes och for sin väg, På sista tiderna hade den genialiska Anna de Blanck lyckats uträtta hvad sällskapet omöjligt med egna krafter förmått: att upprepade gånger fylla salongen och huru stormande och entusiastiskt än det bifall var som egnades henne så var det ändå välförtjent, ty hennes spel är lika gediget som smakfullt, hennes föredrag lika ädelt som fint. Vi känna ej om det var med afsigt som hennes impresario för tilltället kom att låta offentligen påskina hennes sista uppträdande en dag för tidigt, ett sätt att poussera sin affär, som numera endast tillhör den aflägsna landsortens harmlösa och konstlösa lindansareidyller, visst är emellertid att det gerna kunnat vara ogjordt och huset hade ändå båda dagarne blifvit lika fullt... Men vi vända oss från den Mindre Teatern till den Stora, till vår nu i en mängd bemärkelser Nys Teater. Direktör Zetterholm och hans sällskap ha då ändtligen ännu en gång gjort oss den äran! Den 29 Septomber 1864 gaf direktör C. J. L. Zetterholm sin sista föreställning för säsongen å vår Nya Teater. Den 29 Augusti 1872, således på dagen 7 år och 11 månader derefter, anlände han åter hit för att här börja en, dessvärre, alltför kort säsong på endast en månad. Under den långa tid, som förgått sedan vår allmänhet sist fick glädja sig åt hans förträffliga sällskaps prestationer ha naturligen inom detsamma stora omhvälfningar egt rum. Många af de gamla favoriterna äro borta — vi erinra endast om hr och fru Thegerström, hr och fru Caspr — och ha ersatts af nya krafter, hvilka i hutvudstaden förvärfvat sig aktade namn inom teaterverlden och af den äldsta uppsättningen återstå — utom direktören sjelf, hvilken då han nu undantagsvis någon gång visar sig på scenen alltid bereder teatervännen en högtid — ännu alltid stödjepelarne: hrr C. 0. Lindström. 6. Bergström och J. A. Warberg. I den förteckning öfver den nuvarande personalen, som vi här nedan meddela, återfinnes, såväl på manssom qvinnslinien, mer än ett i Göteborgs teaterannaler välbekant namn. Som regissör fungerar hr L. Josephson, hvars artistiska smak och grundliga teaterkännedom äfven vår allmänhet för icke många år tillbaka lärt att uppskatta. Orkesteranförarne: hrr 0. de Wahl och C. 6. R. Littmarck äro jemväl gamla goda bekanta, under hvilkas ledning vi utan tvifvel kunna vänta oss många glada och angenäma musikaftnar. Utom de ofvan nämnda utgöras sällskapets medlemmar af följande: Herrar: Otterström, Ahlström, Pettersson, Callmen, Holmqvist, Rådeström, Nilsson, Nordstrand, Jacobsson, Blomqvist, Åberg och Hjort; D a mer: fruarne: de Wahl, Warberg, Rådeström och Holmqvist, m:llerna: Klefberg, Lublin, Lillja. Pira, Fran