Göteborgsposten – 29 augusti 1872, sida 1

Den svarta pantern)). (Öfvers. från Franskan). Anländ till boningshuset, tillkallade jag hjelp; man skulle springa i största hast för att hemta en läkare. — Nej, en prest, sade Flora; den som på samma dag mottog min mors sista suck och döpte mig!... Albert förlåter du att jag fört dig så långt bort för att öfvergifva dig så hastigt? Oh! stanna ej här, Albert! res, fly denna å som du bör förbanna ... Det var då betydelsen af den rysliga dröm som jag ej förstod att tolka! Jag höll hennes hand i min och lutade mig ner emot henne för att mottaga hennes sista ord. — Alberto, adios, mi querido, farväl, min högt älskade! mumlade hon. Tag detta kors, tag detta halsband... Gud vill ej att jag lefver, ske hons vilje! ... Det finns sorger så stora att de ej kunna berättas. Den modige mannen bör veta att bära hjertats lidanden, liksom kroppens, utan att uppsylla luften med sina klagoljud. Jeg lemnade denna förbannade ö der jag njutit en sådan sällhet... Denna gång tog jag den ) Forts. fr. N:o 199.