Göteborgsposten – 28 augusti 1872, sida 2

ning, SOm vanligen pa platsen ar gangbar, så blir han lika glad för det och föga mindre älskvärd. Icke så Berlinaren. Det sturska och trotsiga, som onekligen utgör ett grunddrag i den preussiska karakteren, uppenbarar sig äfven hos de industrielle af denna klass. Och de utöfva så konseqvent sina öfverdebiteringsförsök, mot alla utom mot stamkunderna, att man frestas tro det en Berlinerkellner skulle få missaktning för sig sjelf, om han vid en enda transaktion vore hederlig karl. So med hvilken snabbhet matsedeln försvinner utur din synvidd, isynnerhet när uppgörelsens stund nalkas, på det du ej måtte för noga sätta dig in i priserna. Gör du mine af att företaga en granskning of posterna på den muntligt eller skriftligt lUnae räkningen, så blir herr Kellnern kögst indignerad och påtager sig utseendet af den förolämpade oskulden. Och när du öfverbeavisar honom om det tilläggs-gebåhr, hvarmed han utrustat de särskilta rätterna, är det sällan han vårdar sig om att ens spela den öfverraskade och falla i förundran ötver att cie Speisekarte kunnat upptaga så besynnerliga, liga priser. Vanligen iakttager han en trotsig tystnad, låtande förstå att det är suttigt att gifra akt på slika småsaker eller att du gör ingrepp 1 en Kellners urrättigheter. Företager du en vexling, söker han gerna beräkna sig en ansenlig vexlingsprocent, och sker proceduren i skymningen insmugglar han understundom ett falskt 10-groschenstycke eller en såsom oäkta misstänkt sedel i det tillbakagifna. En korrespondent till den belgiska tidn. Echo du Parlament har nyligen lemnat en träffande kanske något orättvis skildring af Berlinerköket. Norddeuteche som reproducerar brefvet gör härvid den anmärkningen att reformen borde börja med Kellnern, och deri har tidningen rätt, ty denne är otvifvelaktigt Berlinerkökets sämsta beståndsdel. Vi skola hoppas att det dröjer länge innan Åkyparebaler och kyparefsöreningar drifvit vår ärliga svenska kypareverld till samma höjd, hvarå den berlinska befinner sig! Geld ist die Losung, yttrade nyligen portiern i det hotell jag bebor, en man med djupa filosofiska anlag, som älskar att återföra sitt praktiska handlingssätt på allmänna teoretiska grundsatser, en politiserande man, som dagligen genomstuderar sitt nummer af Königlich privilegirte Berlinische Zeitung von Staatsund gelehrten Sachen (Voss. Zeit.) Geld ist die Losung. Och portvakten har rätt: penningen är verkligen här mer än annorstädes dagens parole. Detta framträder i samhällets lägre skakter i de former, vi ofvan antydt, men fastän formerna vexla är samma lösen gällande också inom de högre lagren. Länge har börsen här dröjt att störta sig in i den hvirfvel, som annorstädes gitver åt det modernaste affärslifvet i stort en så betänklig prägel. Men en gång indragen i densamma, synes den nästan vilja öfverbjuda andra i yra. Nu börjar snart den ironiserande vers att blifva fulit tillämplig, som nyligen cirkulerade på Berlivs börs och då mottogs med ett godmodigt skratt, emedan en hvar insåg dess öfverdrift. Denna vers skildrar börslitvet på följande sätt: -uerst kommen die Finder, Das Fett schöpfen ab die Grinder, An der Börse arbeiten dann die Schinder, Und Publikum, das sind die Rinder. Och bredvid dessa folkklasser. som inrätta sitt lif efter regeln: Geld ist die Losung, står sedan landets militära kast, fri fiån samma tel, men derför ock med sariseisk stolthet blickande ned på Mammons trälar och troende sig vara det idealas målsmän, när den fullkomnar sig och nationen i dödandets konst. Dessa betänkliga sedliga och sociala sör hållanden inom rikshufvudstaden bilda ett vigtigt inlägg i dagens religiösa och politiska strid. De katolska organerna visa hånande hän på tillståndet i det protestantiska Berlin och fråga, om det väl är Åkatholicism och jesuitism, som åstadkommit äfven detta. Det preussiska landtmannapartiets organ har föreslagit det radikala medlet att förflytta landets hufvudstad till — Kassel, enär regering och administration ej borde utsättas för de osunda inflytelserna från de talrika förderfvade beståndsdelarne inom Berlinerbefolkningen. Inom nordtyska riksdagen, inom preussiska landtdagen och framtörallt inom Berling kommunalrepresentation utgör tillståndet ofta föremål för förbandlingar, och nyligen har utkommit en anmärkningsvärd broschyr öfver detta ämne, hvilken man anser vara författad af prof. i nationalekonomi vid berlineruniversitetet, Wagner, och som med siflrornas omutliga språk motiverar den frågan: står Berlin före eller efter Paris i osedlighet? Det vore frestande att ur denna anföra några utdrag, men ämnet, fast vigtigt, är vidrigt och manar till att fatta sig kort, Med så mycket större smärta ser en svensk det sedliga lifvet i Nordtysklands hjerta vara angripet af röta, när han såsom jag byser den -— må vara origtiga — föreställningen att det är den skandinaviska halföns och Nordtysklands gemensamma uppgift att i en framtid, sedan nu befintliga tvister blifvit utjemnade, stå såsom ett samladt bollverk gent emot Åpanrussianismen, emot de försök som de ociviliserade och ännu för sekler ociviliserbara i tartariska horderna i vår verldsdels öster förr i eller senare skola göra att qväfva den vesterländska kulturen. Berlin, Beriin is ne göttliche Stadt såg jag en dess beundrare nyligen hafva i