Göteborgsposten – 20 augusti 1872, sida 1

till den dialog som fördes mellan systrarne. En enda sak mig begriplig, nemligen att fröken i1 le känna hvar menniska som bodde i 2 femton lieus omkrets; men hvarföre hade m:mo Legoyen af all sin förmåga satt sig mot denna utflykt till La Barsaulaie? Hon fruktade utan tvifvel att i promettera sig genom att göra eti bes de menniskor hvilka man gjort narr al! hem. Under det jag sökte ordet till denna gåta, upphörde hästarne att trafva; vi befunnt oss vid början af en krogig väg, beströdd med kiselstenar som kastade blixtar ifrån sig under hästarnes fötter; man skulle kunnat tänka sig vid ingången till Sierra Morena. Emellanåt sträckte träden vid vägen sina grenar framför våra hufvuden, liksom för att hejda oss i vår marsch, och vi voro tvungna att luta oss ner för att de ej skulle nå oss. Efter en långsam och mödosam åkning uppåt i tjugo minuters tid stannade Jean; vi befunno oss framför ett slags fästningsport, som utgjordes af ett lågt hvalf med två små torn, helt och hållet betäckta af murgrön. Då vi satt våra fötter på marken, knäppte Jean upp spännena i sin vest, satte sig på en sten och tände en pipa, hvilket han aldrig skulle ha vågat om han befunnit sig vid inträdet till ett något så när respektabelt ställe. Derifrån gingo vi till fots