nes hals glänste ett litet guldkors, hängande vid ett halsband af perlor. — Mina damer, återtog herr de Rogariou, om jag rätt förstår saken, ha ni kommit för att bese detta gamla prof på götisk arkitektur och kanhända äfven do kuriositeter det innehåller? Jag tackar er, jag finner mig mycket hedrad af ert besök. Herr de Rogariou bugade Big. — Åmnar ni bosätta eri detta land? tilllade min kusin. — Madame, jag skall genast besvara de frågor ni behagar framställa till mig och dem ni — ej framställer. Min närvaro i detta slott och det tillbakadragna lif min nibce och jag här föra ha i trakten frambragt en viss sensation. Och likväl är jag ingalunda en främling. Våra förfäder — detta herresätes ålder bevisar alt vår slägtled är temligen lång — egde här vidsträckta jordegor; godset La Ribaurdaie är en del deraf. Sedan revolutionen ansenligt minskat vår förmögenhet, öfverflyttade min bror och jag, ännu helt unga, till Amerika och derifrån till Australien. Efter många äfventyr bosatte vi oss på Manilla, hvarest vi slutligen förvärfvade plantager af stor utsträckning. Den ömmaste tillgifvenhet förenade 088; jog har rodan sagt er, madame, att min bror dog i det aflägsna landet, anförtroende i min vård dotta