Göteborgsposten – 20 augusti 1872, sida 1

eller väpnare... Man skulle kunna tro detta vara Den Skönas i Sofvande Skogen palats. Hvad tänker ni om saken, herr Desruzis? — Det här slottet är ju i ett fullkomligt bibehållet skick, svarade jag; det skulle i sanDing vara vandalism att göra den minsta reparation här. Jag skulle tycka om att bo här. .. — Åtminstone förmodar jag att ni skulle låta sanda ollåerna, plantera om träden, hvitrappa facaden.. Porten till det torn hvari trappan befann sig öppnades, och vi sågo elottsherren, hr de Rogarion nalkas oss. Det var en högväxt man, i fulla styrkan af sin ålder, med ett vackert svart skägg, klädd på ett något egendomligt sätt. På hufvudet bar han en af dessa halmhattar från Manilla, hvilka närmast likna uppochnervända trsttar. Den öfriga delen af hans drägt var den i alla kolonierna af kreoler antagna, bestående af hvit vest och vida pantalonger af samma färg. — Damerna Legoyen? frågade han artigt 1 det han gjorde tecken åt de båda systrarno ti inträda. — Och herr Albert Desruzis, vår slägting, svarade min kusin. Yi hade passerat vestibulen, och salongsdörren öppvades till höger om oss.