Göteborgsposten – 15 augusti 1872, sida 1

hjerta? frågade jag mig sjelf i det jag lyssnade; är det en lexa hon upprepar eller en känsla som hon uttrycker? ... Men hvad betyder vil det? hon är vacker. Instängd djupt inne i en provins, med sin syster till förmynderska, har hon lefvat detta stela och enformiga lif som ej tillåter själen att fritt utveckla sig. Det blir mitt åliggande att göra henne bekant med den fantasiens verld som varit så länge tillsluten för henne, och sedan jag fått henne öfver på min sida, skola vi lätt triumfera öfver ra:me Legoyens formalism. På detta sätt resonnerade jag i min oerfarenhet och tvang mig till att visa mig angenäm för mitt värdfolk, utan att glömma att på samma gång visa mig uppmärksam mot Emma. Allt gick bra och jag började lyckönska mig öfver min vistelse på La Ribaudaie, då min kusin Legoyen kom på den iden att gifva en stor middag till min ära. Oh, hvad jag gerna skulle ha velat befria honom från den uppmärksamheten! Alla ståndspersoner i arrondissementet blefvo inbjudna. Jag måste uthärda en skur af oväntade frågor som regnade öfver mig från alla håll. Jag försökte att deltaga i den konversation som uppstod omkring bordet, men denna konversation sönderdelades i en massa småprat så att jag ej kunde följa tråden deraf. Jag vill icke påstå att de inbjudna saknade