Göteborgsposten – 14 augusti 1872, sida 2

staplar skulle häktas och afföras till rådhuset gjorde han det mest förtviflade och våldsamma motstånd, så att det var med knapp nöd konstaplarne lyckades få honom med sig. Vid afvisiteringen befanns Rosenqvist innehafva den från Emma Johansdotter rånåde portmonnän med inneliggande omkr. 6 rår. Rosenqvist har dock ej kunnat förmås erkänna den begångna misshandlingen, men har medgifvit att han medföljt flickan förbi Lorensberg till Kalfgatan, utan att dock på minsta sätt ha förnärmat henne. Portmonnän sade han sig ha köpt i Lubeck för flera år sedan samt förklarade att de penningar som funnits i densamma voro hans egna. Några afhörda vittnen ha emellertid intygat att de dels sett Rosenqvist vara närgången mot Emma Johansdotter, ehuru hon tillbakavisade honom, och dels sett honom i närheten af Lorensberg bära ett knyte, som flickan åtskilliga gånger sökt taga ifrån honom, men att han genom att skynda undan upp öfver Loreusbergs-bergen förhindrat och förekommit detta. Ett af vittnena hade äfven följt efter ett stycke i bergen, men slutligen tröttnat på jagten och vändt om. Den vidare ransakningen remitterades till rådhusrätten och blef Rosenqvist i afbidan derpå införpassad till cellfängelset. hå Fläskstölder. I Onsdags i förra veckan anhölls härstädes för snatteri straffade förre kronobåtsmannen Anders Berndtsson Svartberg, boende i Landalabergen, hvilken samma dag ur en packlår å kajen vid Nya Packhuset tillgripit tvenne stycken amerikanskt fläsk, hvilka han äfven vid häktandet innehade. Vid förhöret härom i poliskammaren i Måndags uppgaf Svartberg att han, som biträdt med lossning och forsling af ett parti fläsk, jemte arbetskarlen Carl August Andersson nämnde dag tagit ett stycke fläsk, som de delat och tagit hvar sittstycke, men att Svartberg sedan för Anderssons räknipg å ett bolagsvärdshus vid Skeppsbron afhemtat Anderssons fläskstycke sedan denne förut i förvaring dit inlemnat detsamma. Andersson, som äfven var inkallad till förhöret, nekade först för att ha stulit något fläskstycke men erkände iångt omsider att han tagit en liten bit af det större stycke, som Svartberg tillgripit ur packlåren å Skeppsbrokajen. Målet remitterades till rådhusrätten och tillätos båda de tilltalade att vistas på fri fot. Knifskäring. Skomakaregesällen Wilhelm Werner, boende i huset n:r 49 i Majornas 1:a rote, var till i Måndags inkallad till poliskammaren att ansvara för det han i Lördags afton i förstugan till sagda hus öfverfallit och med knif illa skurit hemmasonen Fredrik Everett i ansigtet. Werner förnekade icke att han med knif skurit Everett, men påstod att detta skett till sjelfförsvar sedan Everett först hotat att taga lifvet af honom. Denna förklaring påstod Everett deremot vara uppdiktad och sade sig utan ringaste anledning ha blitvit öfverfallen af Werner. De till förhöret inkallade vittnena hade ingentig af särdeles vigt att upplysa, då intet af dem varit inne i förstugan när knisskäringen skedde. De voro dock alla ense om att Everett ej förolämpat eller hotat att döda Werner. Målet remitterades till rådhusrätten och blef Werner införpassad till cellfängelset. Våld å poliskonstaplar. I Söndags e. m. hade för stöld straffade manspersonen Carl Henrik Andersson i rusigt tillstånd ställt till gräl och förargelse å bolagsvärdshuset n:r 2 vid Tyggårdsgatan, hvarför polis måste efterskickas för att bortföra den mindre trefliga värdshuskunden. En konstapel anlände äfven inom kort, men i stället för att åtlyda dennes tillsägelse att medfölja till polisvaktkontores i stadshuset satte Andersson sig till våldsamt motstånd. Sedan ytterligare tvenne konstaplar hunnit anlända till stället lyckades det att bortföra den vilde sällen, som dock under transporten omkullslog ett par af konstaplarne samt sönderref den ene konstapelns uniformsrock och måste konstaplarne mot vanligheten använda sina batonger å Andersson, hvilken mera liknade ett vilddjur än en menniska. Vid passerandet af Sillgatan rusade en yngre mansperson på konstaplarne samt sökte med våld befria den af dem anhållne ofvannämnda personen. Ynglingen, som lyckades slå omkull en af konstaplarne, blef emellertid äfven uppförd till polisvaktkontoret der han uppgaf falskt namn och sade sig vara snickarelärling. Det utröntes dock sedan att hans rätta namn var Carl Johan Magnusson samt att han var i repslagarelära å Stampen. Vid förhöret i poliskammaren i Mändags nekade både Andersson och hans försvarare för att ha varit druckna eller att på minsta sätt ha förgätt sig. Andersson påstod tvärtom att ban blifvit illa misshandlad af poliskonstaplarne, som utan anledning gripit honom samt sönderrifvit hans påhafda benkläder. Båda de tilltalade införpassades till eellfängelset i afbidan på vidare ransakning. En lifvad Stockholmare. Eldaren å ängf. Orion, Per Axel Lager hade i Söndags afton i rusigt tillstånd ställt till gräl och förargelseväckande uppförande å ett nykterhetsvärdshus vid Klädpressaregatan, hvarmed han äfven fortsatt sedan han utkommit på gatan. Då ett par poliskonstaplar på grund deraf skulle afföra honom till närmaste polisvaktkontor hade han gjort våldsamt mostånd samt nekat uppgifva sitt namn, under förklaring att han vore stockholmspolis samt ville lära den dåliga göteborgspolisen ordning och seder. Uppkommen i vaktkontoret upppgat han visserligen sitt namn, men ehuru han fick tillstånd att genast begifva sig ombord å fartyget ville han ej aflägsna sig utan retades och trilskades till den grad att polisen slutligen för att bli utaf med honom måste insätta honom i finkan öfver natten. BL a. smädliga yttrande till poliskonstaplarne var äfven det att han sade dessa skulle ha tagit en del af hans penningar samt hans urnyckel och en bit af klockkedjan, hvilket allt dock sedan vid afvisiteringen återfanns i hans fickor. Emot sitt förnekande, men på grund af flera vittnens berättelse om förloppet dömdes Lager att böta: för smädeord mot polistjensteman 15 rdr, för förargelseväckande uppförande 20 rdr samt för våldsamt motstånd vid offentlig förrättning 25 rdr eller tillsammans 60 rdr. Deremot blef han ej förvunnen att ha varit så hög grad öfverlastad att han derför kunde fällas till ansvar. (11 ÖDV;