Göteborgsposten – 14 augusti 1872, sida 2

tillfälle att göra bekantskap med den förträffliga tant som velat så rikt begåfva den unga flicka hvars make jag hoppades att snart bli, kunde jag ej hjelpa att jag med ett visst nöje lyssnade till denna nyhet. Det var således under lyckliga auspicier jag nalkades Legoyens: jag var vid det förträffligaste lynne och det var väder så vackert, att naturen sjelf tycktes ha gjort sig i ordning till en festlighet. Snart syntes den hvita facaden af slottet Ia Ribaudaie med dess fyra torn och höga skorstenar. På afstånd tycktes mig effekten af denna anblick vara alldeles förfelad; det är dock en betydande skilnad mellan en byggnad uppförd af hvit huggen sten — arkitekturen må hvsra hurudan som helst — och ett verkligt slott som stått under sekler. Men i samma mån jag nalkades parken började detta mindre gynnsamma intryck försvinna. Vackra gräsvallar omgåfrvo det hvita huset öfverallt; här och der blandade sig blomstermattor harmoniskt med vallarnes grönska. Allt sammanlagt bildade en behaglig, i väsentlig grad modern anblick, liknande det öppna och rosiga anletet hos ett barn som känner sig lyckligt af att lefva. Grinden till parken hade knappt hunnit öppnas förr än jag hörde glädjerop. Det var kusin Legoyen som väntade mig, dold bak