Göteborgsposten – 9 augusti 1872, sida 2

förhållanden i slera afseenden mellan den södra och norra delen af vigt, att, då det icke hade sitt eget högre landtbruksläroverk och sannolikt ej heller hade utsigt att få ett sådant, åtminstone ej beröfvas den afdelning deraf, som nu finnes i Skara. Sektionen hade i öfverensstämmelse härmed föreslagit ungefär följande resolution: Sektionen, som erfarit, att åtskilliga inskräukningar i den veterinärläroverket i Skara medgifna rättighet att kreera veterinärer dels redan skett, dels äro ifrågasatta, anser, att mötet bör hos K. M:t anhålla, att nämnda läroverk måtte fortfarande få utöfva sin verksamhet samt göras likställigt med veterinärinrättningen i Stockholm. Förslaget bifölls utan diskussion. Sjette frågan var af följande innehåll: Då med afseende å våra långa vintrar, som under en betydlig del af året omöjliggöra jordarbeten samt i anseende till det under större delen af dagen rådande mörker allt utarbete, de anlag för slöjd, för hvilka befolkningen gjort sig känd, må anses såsom en densamma at Försynen gifven anvisning att deråt egna sina krafter; huru kan man åt denna slöjdfärdighet, öfver hvars aftagande man förgäfves klagar i de fall, der aftagande måste blifva en följd af förändrade näringsförhållanden, gifva den riktning, att densamma fortfarande må kunna användas i sådana näringsgrenar, som under nuvarande förhållanden kunna bestå? Kunde och borde icke grunden till de i sådant afseende erforderliga insigter och färdighet samt ur denna synpunkt först undervisning i teckning eller linearritning bibringas ungdomen i folkskolorna; och borde derjemte icke åstadkommas antingen fullständiga slöjdskolor eller s. k. läroverkstäder, i hvilka handtverkare, emot ersättning, åt ett större eller mindre antal lärjungar meddelade undervisning? Öfverläggniogarne om denna fråga inom sektionen skulle, enligt arbetsordningen, inledas af ornamentsbildhuggaren Ahlborn, som dock till följd af sjukdomsfall inom hans familj var förhindrad att uppfylla sitt löfte. Efter en temligen liflig debatt, under hvilken företrädesvis grefve E. Sparre förfäktade nyttan af de i sista delen af frågan föreslagna sätten att meddela slöjdfärdigheten en lämplig riktning, samt frih. Ericson, som instämde i önskvärdheten af lämpliga steg i denna riktning, varnade för att skjuta öfver målet, att i stället för husslöjd framkalla en verklig industri, som förr eller senare enligt tingens naturliga gång måste utträngas af maskinerna till ekonomisk ruin för mången bland dem, som uteslutande sysselsatt sig med denna industri, och derföre ej lärt sig något annat — godkändes sektionens förslag. Häradshöfd. Hasselrot framhöll vigten af att barnen redan i skolan få lära sig något yrke. Men för ändamålet måste folkskolelärarne sjelfva få någon undervisning i slöjdfärdighet vid seminarierna. Hvarje folkskolelärare måste hos oss såsom i Finland i sin afgångsexamen från seminariet visa, att han kan något handtverk, och öfver sina insigter i detta erhålla godkändt vitsord. Grefve E. Sparre anslöt sig till hr H:s åsigt och framställde ett tillägg till sektionsförslaget i denna syftning, hvilket mötet biföll. Förutom guld-, silfver och bronsmedaljer, utdelades i premier 48304 silfverspecier, utgörande i riksmynt 1935 rdr. — Inkomsterne uppgingo till: för försålde tidsbiljetter 3402 rdr, dagbiljetter samt kataloger 6250,75 652,75, hvartill kommer Elfsborgs läns norra och södra samt Skaraborgs läng hushållningssällskapers anslag till pris, 1000 rdr från hvartdera 3000 rdr, eller tillhopa 12,625 rdr 75 öre rmt. — Beloppet af utgitterna kan ännu ej beräknas. Man har emellertid, säger Wenersb. läns tidn, anledning att antaga, det debet och kredit i det aldra närmaste skola gå ihop, då vid arrangemanserna den möjligt största sparsamhet iakttagits.