Göteborgsposten – 9 augusti 1872, sida 2

nya attentat mot tyska kulturen och tyska språket. : De czechiska och sederalistiska bladen fäste I uppmärksamheten derpå, att man vid ett universitet. som räknade 1300 czechiska och 800 styska studerande, ovilkorligen måste fästa afseende vid majoritetens språk, att de hittills I bållna czechiska föreläsningarne (i kemi, fysik, historia och vissa andra fack) icke varit regelmessiga, utan tillfälliga, att examina skedde uteslutande på tyska, hvarigenom czechiskan uteslöts från all officiel betydelse, att den czechiska litteraturen under de sista 20 åren gjort utomordentliga framsteg o. s. v. Men allt detta förmådde ej ändra tyskarnes påstående i om, att det värevördiga Carolineum, Tysklands äldsta universitet, nu gick sin undergång till mötes. Eftersom man kunde förutse, att landtdagen skulle antaga den czerhiska majoritetens förslag, satte utskottets minoritet sig i förbindelse med universitetets tyska professorer och föreslog som en utväg: universitetets delning i tvenne särskilda och oberoende afdelningar, hvilka skulle ha hvardera samma lagliga rättigheter. På detta sätt hoppades man kunna bevara det gamla universitetets uteslutande eller öfvervägande tyska karakter, i det man litade på den tyska vetenskapliga apparatens öfverlägsenhet. Tyskarnes förslag förkastades emellertid vid landtdagssammanträdet d. 1 Mars med 121 röster emot 101. Då utgången af omröstningen blef bekant, genljödo åhörareplatserna af stormande bifall och slavarop, hvilka upprepades af den utanför samlade talrika folkmängden, som med spänning afvaktade utgången. Då bullret utanför fortfor, utropade den tyska professorn Herbst: Vi ötverlägga ej längre med den nödiga friheten! Det är en länge sörberedd demonstration! En annan tysk professor förklarade, att han ej längre kunde qvarstanna in diesen Räumen, hvarpå de tyske deputerade reste sig för att lemna sessionssalen. Under allmänt larm afslöts sammanträdet. Då de czechiske deputerade utträdde ur salen, mottogos de med stormande jubelrop, under det att de tyske voro föremål för mängdens hån. Följande dagen antogs, på uppmaning af grefve Leo Thun och furst Schwarzenberg, Riegers förslag, men i en något förändrad form, och förslaget öfverlemnades till öfverlandtmarskalken, för att insändas till regeringen för dess stadsästelse. D. 20 Jan. 1866 inlomnade de tyska professorerna ännu en petition till landtdagen om lärarekollegiets särskiljande i en sjelfständig tysk och en czechisk afdelning. Emellertid inträdde ett systemskifte i Wien, och allting förblef tillsvidare vid det gamla. Nu ha czecherna etter 7 års förlopp upptagit det förslag om universitetets delning, som ursprungligen utgått från tyskarne, men hvilket är 1865 föreföll czecherna innebära en fara för universitetets framtid. Man skulle väl nu kunna tro, att tyskarne skulle beredvilligt ingå härpå, men detta är ivgalunda fallet. Sedan det tyska partiet blitvit ensamt rådande å landtdagen, vill det äfven vara allrådande i universitetet. Förslaget har emellertid understödis icke allenast af samtliga ozoechiska docenterna och professorerna, utan äfven af staden Prags kommunalråd. D. 2 d:s höllo de czechiska lärarno ett sammanträde för att välja en deputation (2 professorer från hvarje fakultet), hvilka skulle till kejsaren personligen, icke till ministören Auersporg, inlemna en petition, hvari dess förslag finnas omständligt motiverade. Bl. a. framhålles häri, att czecherna, hvilka räkna ej mindre än inalles c:a 7 millioner, icka ha ett enda nationalt universitet, under det att polackarne i Galizien ha 2 (Lemberg och Krakau), magyarerna i Siebenbirgen 1, sydslaverna 1 och så vidare. Den böhmiska regeringens officiösa tidning svarar härtill, naturligtvis i tysk anda: zecherna kunna ej vänta att få sig nya bildningsanstalter beviljade, så länge det är klart, att de vilja begagna dem till att uppfostra ungdomen i hat mot Österrike; först då den böhmiska oppositionen öppet och ärligt ställer sig på den bestående författningens ståndpunkt, skall det vara möjligt för regeringen att fästa afseende vid billiga fordringar angående det nationala språkets vård och kultur. I en annan artikel i samma blad heter det: Det är ej längre tillåtligt att vara sentimental i nationala frågor. En försoning med czecherna är på detta område omöjlig. Tyskarne allena äro den österrikiska idöens bärare och förkämpar. Den czechiska universitetsdeputationen har afrest till Ischl för att uppsöka kejsaren. I händelse den icke blir mottagen, skall den tillsvidare låta saken bero, men icke förhandla med ministören Auersperg. IIvad som bidragit till att upphetsa stämningen bland czecherna i Böhmen, är den omständigheten, att det bekanta hofrådet Pernice (f. d. professor i Göttingen, som först var publicist i exkurfaretana af HÖO.