Göteborgsposten – 6 augusti 1872, sida 1

sig oförmögen att lösa, hvilar nästan ständigt ett oblidt öde. Regeringen utser, efter mycket letande, sakkunniga mån — men dessa bli sällan eniga vid förslagens afgifvande — och äro de något så när eniga, så uppstår oenighet inom riksdagen när förslagen der skola behandlas. Dessa omständigheter ha till följd — särdeles då ofta händer att komitåerna rätt illa behandlas för hvad de gjort — att det blir allt svårare förmå personer ingå i dessa arbetsoch pino-inrättningar. Kommer så dertill att dagarvodet för en komiteledamot är endast sex riksdaler, då en riksdagsman, som lugnt kan sitta vid sin pulpet och blott. gifva sin lifaktighet tillkänna vid voteringarne, uppbär tio riksdaler — så skall man ej undra på, om de sakkunniga betacka sig för anbud att ingå i komitser. Jag har någon anledning förmoda, att sådana fall nyligen inträffat, och att formera komitåer efter samma mönster, som anlitaa då t. ex. Andra kammaren bildar sina tillfälliga utskott, är just icke tillrådligt. I god ro satt jag vid mitt skrifbord vid sextiden i Lördags, då min vän hr X. inträdde och förklarade att jag nödvändigt måste följa honom till Humlegården. Han är som ni vet ytterst frisinnad, följaktligen en afgjord hatare af all despotism, men tål för egen del ej den ringaste motsägelse. Då blir han genast ond. Emellertid tog jag mig friheten anmärka att det regnade. ndast ett lindrigt duggregn, snart öfvergående, för öfrigt nyttigt för växtligheten, svarade han. Du måste följa med-, fortsatte han med något höjd röst, jag bar kommit in från landet allenast för att besöka Humlegården, och jag köpte i förbifarten två biljetter i Loper cigarrbutik, numrerade plat ser naturligtvis och nära ballongen —. Hr X. tål inga invänningar, och jag följde med. Egentligen lyster mig att se den der mr Sivel som uppsteg under belägringen at Paris på sjelfva Julafton 1870. Att han kom ner är otvifvelaktigt, men hvar uppgifves icke, och det förefaller mig lite tvetydigt, sade hr X. I alla tall är han elev af sin svärmor, den verldsberömda madame Poitevin, som äfven ofta lärer gått till väders. Ståtlig gumma den der madamen! Vi bade svårt att tränga oss igenom den utanför Humlegården stående folkmassan ; men det lyckades. Vi följde med folkströmmen och närmade oss den plats der jätteballongen Colosse fylldes med gas. Vi banade oss väg till våra sittplatser — och föreställ er min öfverraskning, då jag i dem återfann några af de gamla lagstiftarebänkarne från gamla bondeståndets tid. Hr X. är en stor vän af jemnlikhet; men han blef mera ond än jag tyckte det var värdt, då han snart erfor att 50-öresåskådarne öfverskredo afstängningen (en utspänd lina), inträngde på 1-riksdalersområdet och skuffade undan till och med hr X., hvars numrerade plats bestegs at en medborgare med mindre vårdad toalett, och hvilken, tillrättavisad af min uppretade vän, svarade: herrn kan tå stå framför mig. En mängd gardister stodo rundt omkring den allt mera för vinden svajande ballongen och höllo fast i nätet. De voro mycket nitiska i sitt töga ansträngande kall. Ballongen är till färgen brun; kolossal är den visserligen, relativt till mindre ballonger. Gondolen bestod af en fyrkantig korg af vidjor. Det hade varit absolut omöjligt för mr Sivel och fem passagerare att få plats i den, de hade suttit der hka trångt som hönsen på Munkbron; ban medtog ingen, det blef bekant; men minst ett dussin bland de åskådare som stodo i vårt grannskap förklarade sig bestämdt ha velat följa med om de blott fått lof dertill. Dagens hjelte, mr Sivel, såg ut att vara omkring 30 är, med svart skagg, bran by, iförd svart frack, starkt utringad väst, skjortbröstet hade utan tvifvel kunnat vara hvitare, de svarta benkläderna voro ytterst snäfva och åtsittande. På hufvudet bar han en pelsmössa. I denna kostym, med undantag af mössan föga lämplig för en sejour i de kallare luttlagren, steg han i gondolen då ballongen var tylld, och efter en stunds förlopp frigjordes Colossen, höjde sig nastigt öfver tradtopparn2 och var efter några ögonblick ur vår synkrets, styrande kosan öfver hufvudstaden i sydlig riktning. Hr Sivel behagade nedstiga c:a 1 mil utanför Skanstull på Skarpnackes egor, och återkom till sin familj vid tolftiden på natten. Mamma Poitevin, ledsagad af sin högt älskade måg, ärnar i dag uppstiga med Colossen — i åsyn af en talrik folkmassa, betalande åskådare naturligtvis — och hvem vill ej se henne — den enda dame som flera gånger deltagit i ballongascensionen, ridande på en häst, fastän någon häst icke denna gång kommer att deltaga i uppfärden.