Göteborgsposten – 6 augusti 1872, sida 1

Göteborg d 6 Augusti 1872. Våderlekstelegrammet af gårdagen frår pariserobservatoriet till härv. nandelsförening angifver måtilig eller temligen stark vind mellan NO. och NV. eller SV. På morgonen barometerfall i sydvestra England. Göteborgs Jagtsällskap firade igår sin sedvanliga årshögtidsdag medelst mälskjutnipg och högtidsmiddag å Lorensberg. Vid målskjutningen, som företogs å 12ringad tafla på 350 fots afstånd och i 3 skott, togs IH. M:t konungens pris (ett jagtgevär) af grosshandl. Carl Meyer för uppnådda 31 points; sällskapes första pris (en silfverpokal) af postkontorsskrifvaren A. W. Clason för 33 points samt sällskapets andra pris (en silfverbägare) af grosshandl. James J. Dickson för 32 points. Vid den s. k. stjernskjutningen togos de flesta stjernorna af grossh. Carl Meyer. Närmast derefter voro grossh. Oscar Dickson samt hrr J. Jacobsson och G. Möller. Profoch besigtningsresa företogs i går utåt Skärgården med nya ängf. Trolleborg, bygdt å Lindholmens mekan. verkstad af jern för Trelleborgs nya ångfartygs-aktiebolags räkning, eller samma bolag, som förut eger det å nämnda verkstad för något är sedan nybyggda ängf. Corfitz Beckfriis. Ångf. Trelleborg är 154 fot långt, 25 fot bredt och 16 fot djupt i rummet; är försedt med en kolbesparande ångmaskin efter Woolfska systemet med ytkondensor om 45 hästars kratt, äfvensom med ångwincbar för lastens lossning och lastning; lastar 268 4 register tons samt mäter 67!(; nyläster. Euuru det är uteslutande afsedt för fraktfart å aflägsnare farvatten bar det en beqväm och smakfull inredning för befäl och besättaing samt utmärker sig för en synnerlig vacker konstruktion. Det kommer att föras af kapt. O. Olsson samt afgår redan om ett par dagar till Norge på sin första resa härifrån. Från Stockholm skrifves till Red. i en korrespondens, dat. d. 4 d:s, följande: Det påstås att stockholmarne äro mycket begifna på nöjen; derom kan sägas både för och emot, men att de ha algjord svaghet för Åsommarnöjen, det låter sig omöjligen bestrida. Om man ej sätter strecket alltför längt ner, så skatta alla klasser åt denna fåfänga eller dessa iåfängorsom de en tid kallades, då de placerades på höjderna för att se så mycket som möjligt af verlden, kanske äfven för att sjelfva blitva sedda. Ångsluparne, som tjenstvilligt utsträckt kommunikationen till Stockholms omnejd med rätt långa distanser, ha utvecklat denna passion för sommarnojen. Liksom rornarne afhandlade sina angelägenheter på torget, så kan man nu säga att stockholmarne diskutera siva på bäten Och denna diskussion lider i allmänhet ej af någon rangskilnad, liksom man tar plats hvar man vill, lägger man ock sitt ord i konversationen; åvgsluparne, det måste man medgitva, bidraga i sin mån att nedbryta skrankorna samhallsklasserna emellan. Samtalet rörer sig så mycket ledigare som man alls icke är bunden af en genomgående logik, svår att vidmakthålla under alla de atbrott en ängslup med sina tilläggningar, stoppningar, backningar m. fl. eventualiteter är underkastad. Ungefär på följande sätt skulle det kunna, ehuru otullständigt, protokolleras. — Ändtligen synes det bli allvar af med rotblötan. Regn hvarje dag — nu måtte man väl vara nojd på landet. — Åh, bagatell — det har knappt trängt en tum ned i jorden, här behöfs mycket mera. Likväl stå sig ännu potatisen och hvitbetorna hjelpligt nog. — Men det är märkvärdigt att man på flera egendomar kring Stockholm fuunit rågen till följd af den starka värmen angripen af rots! — Och fransmannen gick upp med sin koloss, ) trots både regn och blåst! Han ( Mr Sivel med jättebalongen Colossex.