dess belägenhet är mera öfverensstämmande med den gamla välkända sagan, särdeles hvad beträffar slätten, sej öfver hundrafemtio alnar bred och omkring dubbelt så läng, som låg likt en grön matta framför Robinson Crusoes grotta. Stället har varit utsatt för den förderfliga framfarten af en mängd reliksamlare, som ristat in sina namn i väggarne och tagit bort stora stycken af dess inre. Två mäns hustru. Det är bekant att de fria åsigter, af hvilka de amerikanska förhållandena i allmänhet äro genomträngda, äfven i fråga om det äktenskapliga lifvet ha gjort sig gällande i en för oss europ6er, som väl ännu i allmänhet hålla fast vid de gamla förhållandena, betänklig grad. Det torde äfven vara bekant att de som arbeta på undergräfvandet af den uråldriga och vördnadsvärda äktenskapliga byggnaden bland sina ifrigaste medlemmar räkna de damer, tillhörande den stora amerikanska qvinnoemancipationsligan, hvilka emellanåt förvåna verlden ej mindre genom djerfheten af sina ideer än det från vanlig qvinlig blygsamhet afvikande sätt, hvarpå de uttala dem. Säledes är det ingenting nytt eller kanske ej ens något särdeles ovanligt -—naturligtvis med afseende på de amerikanska förhällandena — i de fria begrepp om aktenskapets helgd, hvilka en af Amerikas berömda skådespelerskor, miss Mathilda Heron, visat sig ega. Miss Heron — missär en oegentlig benämning, enligt hvad följande förhållanden tyckas utvisa — har nemligen nyligen i San Francisco uppträdt med anspråk på att vara enka efter en viss Harry Byrne, som för ej länge sedan aflidit. Men hon är och var under Byrnes lifstid äfven hustru åt en viss Stoepel, som ännu lefver. Frågan är nu den: hvems hustru var hon under Byrnes lifstid? Denna fråga söker hon sjelf lösa genom den uppgiften, att hon gifte sig med mr Byrne för tjugo år sedan och har sedan dess alltjemt, med undantag af en kort mellantid, ansett sig såsom hans hustru. Det är visserligen äfven smnnt att hon gifte sig med Stoepel, men edetta skedde till följe af ett missförstånd. Detta vmissförständ bestod, såsom hon förklarar, i den tron att Byrne ej älskade henne. Men då hon fann att han verkligen älskade henne, led hon rysliga qval samt for direkte till Newyork och omtalade sin belägenhet för Stoepel; men tvärtemot hennes förväntan tog han saken kallt och föreslog en skilsmessa genast, på vilkor att hon skulle genom kontrakt lemna honom halfva sin förmögenhet, hvilket hon gjorde, derigenom betryggande sitt barns framtid. Miss Heron har förklarat sig skänka sitt förakt åt alla som måtta sina hugg mot qvinlig dygd; deremot lär ingen kunna ha något att invända, ehuru hennes sätt att skaffa sig ombyte i äktenskapet ej är att rekommendera.