fru, ryska ministern baron Brunnov med fru, nordamerikanska ministern general Schenck med döttrar, markisen af Lorne, lady Emily Peel m. fl. och af konstnärsverlden voro närvarande sir Jules Benedict, sir Michael Costa, m:lle Titiens, mr Mapleson, sign. Gardoni, sign. Foli, mr Charles UHalle, förutom en mängd stjernor af lägre ordning; brudtärnorna voro fem till antalet: furstinnan Catherine Poniatowsky, baronessan Florence de Bretton, miss Kate Vivian samt 2:ne misses Cavendish Bentinck. Bruden, som fördes till altaret af svenska legationssekreteraren grefve Otto Stenbock, var iklädd en hvit, broderad sidensargeklädning med en lång hvit spetsslöja och kring bufvudet en guirland af orangefärgade blommor. Brudgummen fördes afsin onkel, franske amiralen Rouzaud. Såväl före som efter vigseln, hvilken förrättades af kyrkoherden Stanley, sjöngos koraler m. m. af en sängkör och då processionen återvände från altaret speltes från orgelläktaren Mendelssohns bröllopsmarsch. Från kyrkan begåfvo sig brudparet och bröllopsgästerna till mr Cavendish Bentincks bostad i Grafton-street, der frukost intogs. Brudgåfvorna, hvilka voro der utställda, väckte allman beundran och torde äfven förtjenat det, enär de lära haft ett värde af 12,000 sterl.; bland desamma var ett guldarmband med diamanter från prinsessan af Wales samt dyrbara smycken o. annat från lady Rothschild, grefvinnorna Folkestone, Bradford och Essex, m:lle Titiens, miss Morse, lord Somerset, grefve Dudley, markisen af Headfort, sir Rob. Peel, baronerna Leopold och Ferdinand Rothschild m. fl. — Efter slutet af måltiden, dervid brudens skål föreslogs af värden och brudgummens af mr Vivian, afreste de nygifta med bantåget till Dover, för att tillbringa smekmänaden i Frankriko och Schweiz. Efter hemkomsten härifrån begifver sig m:me Rouzaud till Ryssland, der hon enligt kontrakt skall uppträda tvenne månader i Moskwa och S:t Petersburg. Hvar skall det sluta? Shipping Gazette innehåller följande beaktansvärda reflexioner med anledning af strikerna och de höga priserna i London: I sammanhang med en gigantisk strike i hufvudstaden ha vi nu ett märkligt bevis på de praktiska resultat, hvartill dessa tvistigheter med afseende på fördyrandet af lifsförnödenheter oundgängligen föra. Det hela börjar med ett hardt när otroligt stigande i priserna på jernvaror. Spadar, skyfslar, låsar, filar, spik och andra dylika varor ha stigit och stiga dagligen på ett sätt, som de mest erfarna köpmän tillstå sig aldrig ba varit vittne till. Medelstigningen uppskattas till 50 3 under de sista nio månaderna, så att man ej får mera för 30 sh. nu än för 20 sh. i September. Man erkänner dock, att huru utomordentliga dessa stigningar än synas vara, de icke destomindre säkert äro berättigade genom stigningen i brännoch råmaterial, att nu icke tala om de förhöjda arbetslönernak. Härigenom ha vi kommit ett steg framåt till förklaring af fenomenet. Jernartiklarne äro dyrare derföre att sjelfva jernet är dyrare och kolen äro dyrare emedan samtidigt fabrikatets pris äfven har stigit. Men hvad förorsakade stegringen af priset på kol och jern? Till en del ökad efterfrågan, men hufvudsakligast den större arbetslönen till koloch jernarbetare. Måhända brytas kolen nu med större svårighet än förr, men då har i alla fall de, som bryta dem, varit lyckliga nog att erhålla högre pris för sitt arbete och sålunda höjt priset på denna artikel i marknaden. Dock, utan kol kan det ej finnas någon jernfabrikation och således har denna industri ögonblickligen blifvit berörd af kolens stigning. Malmen, sådan den bringas upp ur grufvorna, är i sig sjelf dyrare, kolen till dess förädlande också dyrare och arbetaren, som härtill användes, äfven dyrare. Men detta är endast hälften af historien. En stegring i priset på kol och jern åstadkommer ju en stegring hos de varor, som bearbetas med tillhjelp af dessa. Och hvilka äro dessa varor? eller låtom oss hellre fråga: hvilka varor bearbetas icke mer eller mindre direkt med tillhjelp af jern och kol? Hvar skall då rörelsen i en framtid sluta? En egendomlig jagt försiggick nyligen i Paris: en razzia mot råttorna i kloakerna. En mängd råtthundar släpptes, enligt ett hvarje år upprepadt bruk, dit ned under anförande af ett dussin karlar, väl utrustade i tjockbottnade stöflor med höga skaft, i kyller af läder och tjocka masker eller hjelmar till skydd för ansigtet och hufvudet. Jagten saknar nemligen icke all fara; ty råttorna ge sig icke godvilligt och lyckas det ej den lilla hunden att afdagataga sin fiende i första taget och med ett raskt bett, störtar sig den angripne och hans kamrater öfver angriparen och denne blir då ej sällan på det ohyggligaste sätt sargad till döds. Uppträdet i sin helhet har någonting hemskt med sig och isynnerhet lär det vara nervskakande att höra på råtternas tjut, hvilket säges ha ej ringa likhet med skriket och jämrandet af späda barn, den pestartade stanken i de underjordiska hålorna gör naturligtvis dessa pcener ännu mera infernaliska. Råttjagten räcker denna gång i fem timmar, från morgonen till middagen och öfver 3000 dödade råttor fördes från valplatsen; alla hundarne voro illa bitna och ett par af dem utandades sitt lif på stället eller ko t efter den vilda jagten. Robinson Crusoes ö. En medlem af en amerikansk vetenskaplig expedition i geologiska, paleontologiska och arkeologiska ändamål lemnar i ett bref till New York Herald en intressant skildring öfver ett besök på Juan Fernandez ö och i den grotta der Robinson Crusoe eller snarare Alexander Selkirk bodde under sin ensliga vistelse på nämnde ö. En person i Valparaiso har nu ön på arrende af regeringen i Chili. Det är inalles blott tolf personer gom bo på den, och dessa sysselsätta sig dels med markens uppodling, dels med skötseln af den boskap och de fjäderfän som finnas der. Vildgetter skola ännu finnas i lika stort öfverflöd som någonsin, men hundarne ha i sin ordning blifvit jagade och dödade så att blott en enda fanns qvar på ön vid tiden för det nyss omnämnda besöket. Kött, grönsaker och mjölk säljas till de fartyg som stanna för att proviantera, isynnerhet till de amerikanska hvalfiskfångarne, hvilka äro de hufvudsakliga kunderna. Hela ön tyckes ha varit vulkanisk, och upplösningen af den lavaslagg som betäckt klipporna har frambragt en temligen bördig om ock lös jordmån. Myrtenträdens mörka löfverk är det förherrskande på bergssidorna, men fikon-, persiko-, äppleoch andra fruktträd växa äfven i ymnighet och palmer frodas på höjderna, ehuru de ej växa nere i dalarne. Vildhafre, vildrofvor, smultron, mynta, ormbunksträd, lafvar och mossor växa i stor mängd och den parasitiska vegetationen tyckes vara nästan tropiskt ymnig. Högt uppe på en kulle fanns en bronsplåt fästad i klippan vid en bergsstig samt bärande följande inskription: Till minne af Alexander Selkirk, sjöman, bördig från Laego i grefskapet Fife, Skotland, som i fullkomlig ensamhet bodde på denna ö under fyra år och fyra månader. Han landsattes från Cinque Ports, en galeas om nittiosex tons och sexton kanoner, år 1704 och togs härifrån afDuke, ett kaparefartyg, i Februari 1709. . Han dog som löjtnant vid engelska flottan 1728, fyrtiosju år gammal. Denna tafla är upprest nära Selkirks utkiksplats af commodore Powell och officerarne på hennes majestäts skepp Topaz, 1868. Den grotta hvari Selkirk inredde ett hem åt sig är belägen nära stranden af en hafsvik, ett stycke vester om hamnen; den är fullkomligt synlig från stranden, alldenstund endast ett fält beväxt med vildhafre ligger emellan. Den är omkring femton eller sftingo fot hör och är helägen vid fatan af an tvär