Göteborgsposten – 3 augusti 1872, sida 1

:mnmQGiAU — än man kanske vid ett flyktigt betraktande af frågan måhända föreställer sig. Ämnet torde derför väl förtjena att tagas i moget öfvervägande at den det vederbör och det skulle at hjertat . glädja oss om vi genom dessa rader kunnat i någon ringa mån medverka till det goda ändamålet. Det händer icke sällan att om man frågar en gosse: Kan du simma, min vän?4 svaret blir: Ne-ej, men jag kan gå på skridskor! Godt och väl det der, men om isen brister, om det gäller att arbeta sig upp ur den falske Rans armar, då bjelper dig föga din skicklighet på stålskon, min gosse lilla! När en mor med naturlig stolthet och glädje utbrister till en väninna: Vet du hvad, Amalia, min snälle Adolf får så mycket beröm i skolan för sin sång, men hon samtidigt låtit den snälle Adolf-, som lipar hvar gång han tvingas att ta eig ett bad, slippa att lära sig simma, så kan det hända, att han just i samma ögonblick dumpit i kanalen och drunknat, ty man sjunger sig, gunås, icke i denna bemärkelse, på det torra igen, Bada, bada, det är eljest lösen för dagen: den, som kan, ligger och plaskar vid något badställe på längre eller kortare afstånd från staden, den, det icke kan, tager sig vatten öfver hufvudet vid S:t Eriks hörn. Eller också har man sin egen lilla duschinrättning med både regn, stråloch störtdusch hemma hos sig. Tack vare den nya vattenledningen, går det nu temligen lätt för sig att få i ordning en dylik källa till en sand Fornöielse. Ett annat slags dusch, som deremot icke är förnöjelseväckande alls, men för hvilken man också kan tacka vattenledningen, n. b. om det är någonting att tacka för, är den personalduschning, som understundom förekommit vid spolningen af gator och rännstenar. Vi anmärka detta i förbigående, förvissade som vi äro, att dylika yttringar af en alltför obetänksam vattenutskänkumg för framtiden skola uteblifsa. Åek ej med elden! säger ett gammalt ordspråk, vi drista oss tillropa hr stralföraren ett vänligt: -Åh, hör nu! Inte passar det sej för en gammal karl, att stå och leka med vattnet! En insändare har gjort en höflig förfrågan huruvida det ej vore lämpligt att nu då gatorna vid Kungstorget omiäggas det icke vore skäl att samudigt omlägga sjelfva torget, hvilket nu vid inträffande regnvöder presenterar sig som en sannskyldig fotbadanstalt. Ärendet remitteras till Gatuoch Vägförvaltningen! Vid omnämnandet i sista krönikan af tyska kyrkans restauration uppgafs genom missuppfattning från vår sida att ritningarno till takoch väggmålningarne blifvit uppgjorda af stadsarkitekten v. Gegerfelt. Förhållandet är nemligen att ritningarne visserligen varit underställda hr G:s bedömande och af honom blifvit i de amplaste ordalag godkända hvaremot sjelfva iden till samt utförandet af ritningarne helt och hållet tillkommer en af ledamöterna i den för ändamålet tillsatta komitän, arkitekten J. E. Leo, som äfven ötvervakat arbetets utförande. Vi anhålla om benägen tillgift derföre att vi sålunda refererat rasande. Vi borde ha ihågkommit den gamla klassiska satsen: ex ungue Leonem! Den unga begåfvade fiolspelerskan Anna de Blanck har för några aftnar förflyttat sig från Cas de Commerces qvafva atmosfer tiil Ny Elfsborgs restaurations af friska hafavindar omfläktade lokal och har der rönt ett lika entusiastiskt bifall som förut. Det är isanning att beklaga att en så framstående talang — kännare förutspå i henre med tiden en ny Wilhelmina-Neruda — ej skall bli känd af en större del af vår allmänhet än som hittills varit fallet. I Trädgården har en ny sextett af bleckinstrumenter börjat sia verksamhet och det Beyerböckska kapellet lärer inom kort vara att dit återvänta till fromma både för hr Frick och för allmänheten, som så gerna lyssnar till musikens toner i denna undersköna och sällpordt väl underhållna lustpark. Pär hem d:r Ekelunds trädgårdssar! Se der den lika enkla, som tydliga uppnaning, hvilken häromdagen stod att läsa i on af våra landsortstidningar. Om det skulle visa sig att medlet varit ofelbart, att d:r Ekeund verkligen fått sin sax hemburen igen, iuru skola då icke våra tidningsspalter komna att hvimla af annonser i den här stilen: Bär hem notarien A:s paraply! Lemna igen grosshandl. B:s galoscher! Hit med litteratören Öis käpp! Åmnhålles Am manet Dee hatt! om mu