Göteborgsposten – 2 augusti 1872, sida 2

hennes hem var beläget var mycket trång; den var full af gamla hus som tycktes luta sina hufvuden tillsammans för att sladdra, liksom gamla kaffesystrar. Jag kunde från min plats vid fönstret se rakt in i det motsatta vindskammarfönstret. Det hade ingenting som enligt min blomsteruppfattning var värdt någon uppmärksamhet, med undantag af en stackars taklök som förde ett tynande lif i takrännan ofvanför detsamma, men som dock, äfven han, gjorde godt och bade sina vänner samt sålunda betalade solen och daggen för det de kallat honom till lif. Ty på denna takränna brukade de små törstiga och dammiga sparfvarne att hvila och bada och sticka in sina små näbb i den bleka taklöken samt derefter gladt qvittra med hvarandra, liksom om de fått en behaglig påminuclse om landet och de gröna ängarne. Jag brydde mig för öfrigt icke mycket om taklöken och sparfvarne; men under den tredje sommaren af min fångenskap hos Lili voro fönsterjalusierna midt emot alltid öppna, liksom våra voro, och jag kunde gifva akt på den motsatta vindskammarens innevånare dag och natt om jag ville. Han hade ett visst intresse för mig. Han var vacker och omkring tretio år gammal, med ett sorgset och nobelt ansigte,