Göteborgsposten – 2 augusti 1872, sida 1

Provence-rosen ). (Ötvers. från Engelskan). Jag gjorde mitt bästa för att vara nöjd och visa min tacksamhet under en torr höst och en förhatlig vinter, och med våren kom en vandrande vind och gjorde sin kärleksförklaring för mig i låga, ömma hviskningar — han kom från södern, sade ban, och jag erfor att äfven i landsflykten och i fönstret till en vindskupa kan kärleken finna rätt på oss och bereda oss ett hem. Sålunda lefde jeg, växte och var lycklig der mot de små dunkla rutorna, och min älekare från södern kom, alltjemt trogen, år efter år, och alla röster omkring mig sade att jag var vacker — visserligen blek och svag, såsom en varelse bortryckt från sitt eget land och alla sina vänner måste vara; men nöjd och glad var jag och tacksam mot Gud som skapat mig, ty jag hade ej lefvat förgäfves utan såg ofta sorgsna, af tårar och ansträngning till hälf) Forts, fr. N:o 176.