Asliden landsman i Paris. Bland våra legala notiser har i dessa dagar meddelats att svensken Sven Wessberg i förra månaden aflidit i Paris. I ett enskildt bref, ur hvilket Stockh. Dagbl. lemnar ett utdrag, yttras med anledning af detta dödsfall följande: Den svenska kolonien här har haft att beklaga ett oväntadt dödsfall, då hr Sven Wessberg efter endast få dagars sjukdom, d. 8 Juli, härstädes afled. Hr Wessberg tillhörde visserligen icke antalet af dem, som äro kända i den elegantare societeten, men långt mer än sådana hade han haft tillfälle att vara sina landsmän här nyttig, och hvar en som haft tillfälle att göra hans bekantskap skall intyga den beredvillighet, hvarmed han gick svenskar i Paris tillhanda med råd och dåd. Alla svenskar, som under senare år besökt Paris, hafva åtminstone hört talas om Sven Wessberg, och många hafva honom att tacka för en hjelp, hvilken icke inskränkte sig till ögonblicket, utan ofta varit af ganska vidsträckt beskaslenhet. I synnerhet under Paris belägring intog denne man en hedrande och framstående plats bland sina landsmän. Hans yrke var dock här icke annat än en ganska tarflig värdshusidkares. Han hade nemligen ett litet s. k. Cremerie i Rue Michel le Comte, vid sidan af Rue S:t Martin, men i denna anspråkslösa lokal kunde man vara säker att träffa landsmän samt att i behofvets stund alltid hafva att påräkna en oegennyttig vän, och i synnerhet de svenska arbetarne i Paris skola alltid minnas detta lilla samlingsställe. Vid Sven Wessbergs begrafning deltogo öfver 150 personer, af hvilka omkring två tredjedelar voro svenskar och återstoden danskar och fransmän, men äfven tyskar. Det allvarliga tåget skred fram till kyrkan illettes. der en sorgegudstjenst egde rum, och sedan fördes stoftet till begrafningsplatsen Päöre Lachaise. Sedan kistan sänkts i jorden, hölls ett tal af en hr Cederberg, som erinrade om den bortgångnes förtjenster mot sina landsmän, hvarefter en hr Jansen, dansk, framträdde och tolkade äfven sina landsmäns tacksamhet till den aflidne samt påminde om den föreningspunkt, som alla skandinaviska arbetare i Paris haft hos Sven Wessberg. Till sist framsades af hr Linder några vackra afskedsord på vers. Det hela hade en särdeles vacker och högtidlig prägel. Frid åt Sven Wessbergs stoft, heder åt hans minnel — — — En representation utom scenen. Arbetsinställandet, som hittills endast förekommit bland de egentliga kroppsarbetarne, har nu äfven förts in på det område, hvarest de i konstens tjenst sträfvande hafva sin verksamhet. Den tvetydiga äran häraf tillkommer några af Fröborgska teatersällskapets manliga medlemmar, och för det ovanligas i saken skull meddela vi hvad härom står att läsa i tidningen från Warberg, i hvilken stad denna ovanliga strike förekommit: . Fem personer tillhörande Fröbergska teatersällskapet vägrade sistl. Söndag att vidare uppträda å scenen under hr F:s direktörskap. Anledningen härtill lärer varit den, att direktör F. samma dag funnit sig föranlåten att förehålla ett par af herrarne för ett mindre ordentligt eller skickligt uppförande — en tillrättavisning, hvilken personer med så starkt utbildade begrepp om heder och sjelfständighet ej kunde lida. De strikande voro hrr Carlsson, Åström, Berndes, Schyberg och pianisten Holmberg, med hr Carlsson såsom hufvudman. Vi förmoda, att de strikandes enighet vann ytterligare styrka Åvid glasens klang, enär striken allt sedan fortfarit. Icke ens den omständigheten att alla offentliga anslag om Söndagens representation blefvo nedrifna, kunde förmå hr F. att inställa densamma, som gafs för fullsatt salong. — Endast ett utbyte at pjeser skedde. — Att hr F. med sällskap genom denna strike lider en väsendtlig skada är påtagligt, enär han för hösten och vintern förhyrt flera teatrar och bade sin repertoir för den närmaste tiden gifven och inöfvad. Men då, med undantag af hr Carlsson, alla de andra lätt nog torde kunna ersättas, hoppas vi att hr Fröberg, som för realiserandet af sin ide, att bilda ett sällskap med en rent sedlig prägel, ej skyr några uppoffringar eller låter böja sig af några små motgångar, snart nog skall kunna bota den skedda skadan. Den franska armåen, Från Paris skrifves till Köln. Zig: D. 16 Juli började generalinspektörerna sin verksamhet. De ha i uppdrag att underkasta armn en grundlig pröfning och att undersöka ej blott dess militära och administrativa förhållanden, utan också dess moraliska. Fotfolket skall inspekteras af 34 generaler, kavalleriet af 13, artilleriet af ), gendarmeriet af 8, ingeniörerna och fästningarne af 14 och de militära skolorna af 4 generaler. Den franska armens reorganisation ir i raskt framåtskridande, många goda anordningar äro vidtagna och de flesta officearne äro nu besjälade af en helt annan anda in för två år sedan. Man vet och erkänner, ehuru ogerna, att armån icke var i så godt skick som man trodde och man har nu insett vad det var, som skaffade tyskarne segern. Man studerar och observerar oss noga, så att vi i ett nytt krig skola få att göra med folk, som känna oss mycket väl. Det göres myccet för officerarnes utbildning och undervisingen i tyskan är nu allmän. Manskapet xerceras mera och större vigt lägges på god ;ållning, på samma gång man arbetar på att indertrycka superiet, eom på ett betänkligt ätt tilltagit bland militären. En skjutskola kall öppnas i S:t Omer och och i Paris äro mpprättade 4 gymnastikskolor. Slutligen insfvas soldaterna i jernvägstjonst. Den tyskalundersökningskommissioen, som, för undersökande at tyska hamar, förlidet år började sin verksamhet i Österjön. ufgiek ånva d oa eat! In Ös 3Ö;03A