Göteborgsposten – 30 juli 1872, sida 2

fullständigt återfå sin fria sjelf bestämningsrätt. Derigenom att Frankrikes regering erhåller medel att återgifva landet dess sjelfständighet. firar hon en stor triumf, ty ingen vågade, då fredsfördraget i Frankfurt afslöte och Frankrike förband sig till att betala fem milliarder i krigsskadeersättning, hoppas, att detta land skulle redan fjorton dagar derefter vara i tillfälle att få ihop och betala denna summa. En stor del af förtjensten härför tillkommer onekligen hr Thiers, hvars politiska hållning varit under högst invecklade och brydsamma förhållanden oaflåtligt riktadt på framkallandet af ett dylikt resultat. Härmed bör en betydelsefull vändpunkt ha inträdt i de franska förhållandenas utveckling. Om lånet hatt den stora framgång, som vi antaga, så vinner Frankrikes regering en större myndighet och makt, än den under någon föregående period haft. Hon kan fatta beslut och drifva till afgöranden saker, för hvilka hon ända tills för kort tid sedan måste skygga tillbaka. En bland dessa är frågan om skapandet af en laglig grundval för det närvarande faktiska tillståndet. Med den nuvarande nationalförsamlingen är det omöjligt att utföra ett sådant konstitueringsverk. I det hänseendet kan Thiers ej gerna längre hängifva sig åt några illusioner. Medel måste derför utfinnas till att upplösa den nuvarande nationalförsamlingen, sedan den uppfyllt det mandat, valmännen anförtrott densamma. Detta mandat var icke Frankrikes definitiva konstituering och insättandet af någon pretendent, utan det bestod uteslutande i voterandet af de lagar, som äro nödiga för att utföra det fredsfördrag som nationaltörsamlingen i Bordeaux sjelf antagit och för att liqvidera krigsskadeersättningen. Detta värf är fullbordadt, och nu först börjar lösningen af den stora frågan om återupprättandet af ett definitivt konstitutionelt tillstånd i Frankrike. Detta värf kan endast utföras genom en nyvald nationalförsamling, hvilken tager sitt säte i landets hufvudstad samt i full frihet och sjelfständighet fattar sina beslut. Den bildade verlden har icke tvekat om att erkänna de största förtjensterna hos den verkställande maktens chef i Frankrike. Men något definitivt historiskt omdöme om mannens värde och hans välsignelserika verksamhet i sitt land skall den först då kunna bilda sig, när Thiers tagit det stora steget och efter Frankrikes befriande från den främmande occupationen äfven befriat landet från den parlamentariska occupationen i Versailles. Frågan är ej, buruvida monarkisten Thiers blir Frankrikes Washington, utan om den patriot, som står i spetsen för landet, gör riktigt bruk af sin makt och det förtroende, som han åtnjuter, och skaffar de vilkor, som äro nödiga för att utan några nya inre strider definitivt konstituera Frankrike. Man skall snart erhålla visshet härom; Thiers har ej lång tid på sig. Såsom vi i går nämnde, ha de deputerade af alla partier och fraktioner, i förväntan på dylikt, beslutat taga del af generalrådens (landstingens) mening rörande både församlingen och regeringen samt dess nuvarande form; och ämna de låta den allmänna karakteren i de uttalade åsigterna bli för sig bestämmande sålunda, att, om generalrådens majoritet äro för status quo, de konservativa deputerade äfven skola votera några organiska lagar för utöfningen af de olika maktbefogenheterna och stärkandet af sakernas närvarande ställning. Till ledning för sitt omdöme i afseende på nationalförsamlingen ha generalråden de lagar och beslut, denna voterat; rörande Thiers har vederbörande utskott uppmanat honom att såsom igår afgifva sin bebådade redogörelse för sin politik och för landets ställning i allmänhet. Telegram från Mexico har meddelat, att