Göteborgsposten – 29 juli 1872, sida 2

Från Utlandet. Barackia! — skrifver en berlinerkorresp. till danska Dagbladet — Barackia! Detta namn har en afgjordt österländsk klang. Man inbillar sig nästan, att det är fråga om en ny Nebukadnesars hufvudstad. Det hebreiska ordet Barakah betyder välsignelse; på grund häraf skulle således Barackia betyda den välsignade staden. Ja, hvem vet, om det icke kan en gång hända, att Barackia häfdar sig en plats vid sidan af Bethlehem; men for ögonblicket är det förtviflans och husvillhetens plats. Barackia är neml. i folkets mun namnet på den plats inom Berlins hank och stör, dit det husvilla proletariatet flyttats för att tillsvidare återvända till urtillståndet och gifva oss en bild af det borgerliga samhällets framsteg. Man talar om den underbara snab,bhet, bvarmed de amerikanska städerna växa upp; men Barackia företer alldeles i vår närhet ett vida märkligare fenomen. De nödrop, som de oräkneliga husvilla i Berlin utstöta, äro så starka, att de helt säkert trängt äfven till er. I år och dag har man i Berlin blott byggt palatser för dem, i hvilkas kar det franska milliardregnet strömmar ned. Det nya riket och dess byggmästare utgå från den grundsatsen, att borgaren i riket måste i och för sig vara en rik man. Den fattige är endast på grund af sin fattigdom en misstänkt person; att icke ega något i detta välsignade land är egentligen högförräderi. Hvar och en, som icke går med en glänsande ny cylinderhatt på hufvudet, har sitt finger med i den welfiska agitationen, och den, som icke bebor en första våning, måste vara en komplottmakare. Um han hade det rätta patriotiska sinnet för det nya rikets glans, så skulle han enl. Bismarcks princip taga penningarne hvar han finner dem. Sammansvärjningar ha städse utkläckts på vindskamrar och källrar; redan derför talade politiska skäl för, att man upphörde med att bygga små boningar. Huru vacker teorien än är, vill den upproriska verkligheten likväl icke böja sig för densamma. De fattiga äro nog genstridiga att fortfarande existera, och eftersom de icke kunde få husrum i de präktiga palatsen, ha de vandrat ut på fälten, för att på egen hand aftvinga naturen en boning. Detta fält ligger ännu på Berlins grund, neml. vid den väg, som för till byn Britz; jorden är mycket dålig och har hittills endast inbragt sina outtröttliga odlare några sjuka potatis och litet vissen kål; nu producerar den proletärbara och revolutionära lidelser. Denna besynnerl ga stad grundlades d. 1 April d. å., då omflyttningen egde rum, i det flera familjer, som måste lemna sina gamla lägenheter, icke kunde finna nya. Familjefäderna sågo ingen annan utväg, än att draga ut på fältet med sina stumpar, med hustrur och barn, gräfva ned sig der och att fortast möjligt göra sig aflersand och gamla bräder ett nödtorftigt skygd mot väderleken. Andra letade reda på en gammal omnibus eller en kasserad jernvägsvagn, hvarmed de bilda sin koloni på fältet. I början var det endast sex till tio familjer, som på detta sätt vände tillbaka till de i hålor boende menniskornas naturlif; men före taget fann snart genklang, flere kolonier an mälte sig alltjemt, tills den andra ödesdigre lyttningsdagen inträffade d. 1 Juli, hvarige nom antalet af familjerna i Barackia steg till 300. Denna siffra allena visar, att fenomene lej är utan sin betydelse och att vi här ick