Göteborgsposten – 26 juli 1872, sida 1

nade tack vare hennes trägna vård, och vid tanken på dem var hon ännu lyckligare än förr. En annan vär kom och ett annat år gick, medan det lilla hemmet under sykomorerna låg lika ljust och fridfullt och dess innevånare voro lika lyckliga i sitt redliga arbete. Det var ett bland en million sådana hem i Frankrike, der ett gladt lynne gjorde en måltid af grönsaker till en fest och sonlig kärlek gaf poesi åt de hvardagliga bestytens prosa. Ett barn föddes åt Margot vid den tid då violblommorna och tusenskönorna spricka ut, och Reine Allix var stolt öfver den fjerde generationen och tänkte då hon smekte gossons välformade friska lemmar att Gud visserligen varit mycket god mot henne, och att hennes slägt skulle länge fortlefva på hennes födelseplats. Barnet liknade Bernadon och bade hans klara blå ögon. Det lärde sig snart att känna igen den gamlas röst och brukade från sin unga mors bröst sträcka ut sina armar mot Reine Allix. En annan vår och sommar kom och gossen var mer än ett år gammal med lockar af guld och kinder liknande äpplen och en mun som alltid smålog. Han kunde tala litet och tumlade sig hela dagen igenom ute i gräset.