Göteborgsposten – 25 juli 1872, sida 2

lonien, hvars befolkning är den råaate i Spa nion, ha mordbrännarne ännu alltjemt åtskillig att göra, men handtverket inbringar allt min dre, emedan sjelfva innevånarne i städernoch byarne börja värna om lif och egendom Peterspenningens öfverskott, af hvilka carli sterna besoldades, inflyta äfven sparsamt. Par tiets ställning är förtviflad och den rättmå tige konungeus om möjligt ännu sämre. Nä den oförskräckte hjeltenkryper fram ur sit! gömställe, finner han ej mera någon asyl på Europas kontipent. Frankrike ekulle köra bort honom och i Gåneve skulle polisen taga honom, som kränkt folkrätten. — Ätven alfonsisterna går det illa. Deras parti har inga utsigter vid de nästa valen. Deras hufvudman, hertigen af Montpensier, kan i hvarje ögonblick befara att bli moraliskt brännmärkt, emedan Zorilla hotat med att begära hans utlemnande, på grund af misstanken om att han varit medbrottslig i mordet på Prim. Misstanken må vara aldrig så ogrundad, men Thiers skulle likväl en gång kunna komma i den ställning att anse orlanserna farliga, och den nuvarande spanska ministåren skulle gerna vara honom behjelplig att göra den penningoch trongiriga familjen för omöjlig i Frankrike, ehuru han naturligtvis endast ytterst motvilligt skulle tillgripa den åtgärden. Slutligen har den allierade till alfonsisterna och reaktionens andliga ledare, Serrano, genom den spanska freden i Kneczlac, kapitulationen i Amorovieto och genom bedrifvandet af statsstrecket förstört sin militära och politiska carriöre för så lång tid som Amadeo regerar. Man påpekar såsom egendomlig den omständigheten, att Serrano, just då tiden för konungens tillämnade resa öfver Valladolid till Santander bestämts, lät offentliggöra i tidningarne, att han vill för alltid draga sig tillbaka ur det offentliga lifvet och att attentatet egde rum just om natten före den tillämnade resan. Måhända skall den nu pågående ransakningen äfven draga Prims mördare i ljuset.