Göteborgsposten – 25 juli 1872, sida 2

hustru. Må dina dagar och hennes bli långa på den fläck af jorden der din vagga stått! En månad senare voro de gifta. Det var då Maj. Berceaus grönskande trädgårdar tycktes vara fulla af sångfoglar och blommor. Äkerfälten lofvado en rik skörd och äppleträden liksom tyngdes ner af sina röda och hvita blommor. De små skogsbäckarne flödade öfver i gräset, och luften var full af vällukter och en surrande och qvittrande och klingande musik af bin, lärkor, mulåsnebjellror på landsvägarne och glada barnaröster från fälten. I denna glada vårtid blefvo Bernadon och Margot vigda, sedan de med sina vänner en solklar morgon vandrat upp för den krokiga. gångstigen till det lilla grå kapellet, hvars väggar voro gömda i murgrön och hvars sorgsna kristusbild genom den öppnade dörren blickade ner mot den blå floden. Georges, bagaren, hvars viol låtit höra mången glad melodi vid danstillställningarne i byn, spelade för dem på sitt mest konstmessiga sätt; små barn med händerna fulla af skogsblommer sprupgo fram för dem; deras gamle blinde pudel vandrade troget i deras spår; deras prest anförde processionen med korset höjdt mot himlen; Reine Allix gick vid