Göteborgsposten – 20 juli 1872, sida 2

från Utlandet. Återigen har den gamle, envise pre sidenten Thiers varit framme och upprört en våldeam storm inom nationalförsamlingen, på grund af råämnetullen hvilken han fortfarande förordar med en ifver som om det gälde lifvet. Hvarje förståndig menniska måste inse, att detta icke kan fortgå längre: de goda utsigter, Thiers har till att kunna i andra hänseenden åvägabringa en partiförlikning, dem sätter han högligen på spel genom sitt oupphörliga uppträdande i skattefrågan, der han ständigt drifver saken till dess spets och närmare en kris. Vårt ena gårdagstelegram omförmälde sålunda om sammanträdet inom na tionalförsamlingen d. 17 d:s, då regeringens förslag om råämnestullen skulle komma under debatt, att budgetutskottets betänkande till förslaget förklarar, det 135 millioner fres nya skatter äro fullt tillräokliga för åstadkommande af jemvigt i budgeten i stallet för 200 millioner, som regeringen begärt, Hvarjemte betänkandet uttryckligen förklarar, att besparingar äro nödvändiga och att man ej bör onödigtvis betunga den redan hårdt beskattade allmänheten. Emot detta betänkande uppträdde Thiers och förklarade, att 200 millioner behöfdes för höjande af landets kredit. Man hade begärt, att besparingar skulle göras i armbudgeten; af de nya skatterna äro 65 millioner bestämda för densamma, och han skulle velat höja denna summa, om den finansiela ställningen varit bättre. Församlingen hade i nya skatter voterat 87 mill., det återstod, till fyllande af den summa regeringen begärde, 113 mill. — dessa kunde man erhålla genom råämnesbeskattningen — Vicomte Meaux förordade besparingar och tadlade Thiers, emedan han genom sina åtgöranden försvårade för Frankrike skapandet af allianser. — Thiers var genast framme för att svara. Han sade, att yrkandena om besparingar i armöbudgeten skulle leda till armåns desorganisering. och framkom med ett af sina lika häftiga som farliga utfall, i det han uttalade den önskan, att endast allvarets män måtte bestiga talarestolen. Det var naturligt, att sådana ord skulle. framkalla protester från högern, af hvars medlemmar en tillochmed begärde, att presidenten Gråvy skulle kalla hr Thiers till ordningen. Den hetletrade gamle statsmannen protesterade i sin ordning och begärde, att man skulle öfvergå till en motiverad dagordning — hvilken begäran betydde detsamma som fordran om ett förtroendevotum. Han sade sig icke vilja ernå en lättvunnen popularitet genom att tillbakasätta landets intressen. Han var beredd att möta oppositionen samt föreställde kammaren återigen faran af en regeringsvexling. Han kunde icke begära kredit af Europa, om man icke egde församlingens förtroende, men så länge icke en motsatt mening uttalats, ansåg han sig ha detta förtroende. Nu berättar ett af dagens telegram, att högern icke vill inlåta sig på frågan om församlingens förtroende till Thiers.