Bristen på boståder i Berlin. — Folkmängdens tillvaxt. — Aktiebolagen för nybyggnader. — SchultzeDelitscns föredrag. — Stadens utvidgning. — De monumentala byggnaderna. — Tidningarne. Jag nämnde i mitt föregående bref, att det finnes tvenne tving, hvilka Berlinerwitzen, sådan den uppträder på teatern, med forkärlek företager sig att gissla: napoleonska dynastien och börsspelet. Ett tredje ämne bör tilläggas: dio Wohnungsnoth. Sistnämnda sak har likväl sin allvarliga sida. Det går ingen dag förbi utan att man pågonstädes i Berlin ser familjer lägrada utanför sina forna boningar och bokstafligen taladt, saknande tak ötver hufvudet. De hus, som de bebodde, skola rifvas, för att lemna rum åt nyuppförda palatser, och vid de fördyrade hyror, som genom den allmänna bristen på boningar, måste erläggas, äro de ur stånd att förskaffa sig andra lägenheter. Studenterna lära i massor lemna Berlineruniversitetet, för att i stället vid Leipzig eller något annat billigare universitet fortsätta studierna. Och de professorer, hvilka kallas att intaga lärostolar i Berlin göra nästan allmänt till vilkor för kallelsens antagande att embetsvåningar skola åt dem inrymmas. Kortligen sagdt, die Wohnungsnoth sträcker sig till alla, hvilkas inkomster ej höja dem öfver nödvändigheten af att fråga efter hyresprisets belopp. Kommunalrepresentationen gör allt hvad den förmår för att ändra denna nöd hos de medellösa klasserna. De staden tillhöriga hus, öfver hvilka densamma eger att förfoga, ställas till kostnadsfri disposition åt dem, som för tillfället sakna bostad, och underhandlingar pågå med staten om att åtminstone en af de stora kasernerna skall momentant för samma ändamål upplåtas. Hufvudavledningen till att bristen på bostäder antagit så stora dimensioner ligger i folkmängdens tillvext, hvilken åter till största delen beror på inflyttningarnes förökade antal. Under sistförflutna veckan tilltog Berling innevånareantal med mer än 1000 individer, hvarat ungefär 200 utgjorde nativitetens öfverskott öfver dödligheten; det öfriga betecknar inflyttningarnes öfverskott ötver utflyttningarne. Likväl är den siffra, jag ofvan angifvit, huru stor den än må synas, lägre än hvad vanligen plär vara törbållandet. Under sommarmånaderna pågår nemligen utflyttningen i större skala än annare, hvarför slutsumman blir mindre, Höst och vår angilva rapporterna för hvarje vecka en betydligt större tillvext i folkmängden. Med anledning af dessa förhållanden, har det kapital, som nu finnes i så stort öfverflöd ledigt i Berlin, med förkärlek kastat sig på byggnadstöretag, och aktieprincipen har äfven här trädt förmedlande in. Knappt någon vecka förgår utan att en ny Bauverein ser dagen. En korrespondent till en Wienertidning påstår att hela Berlin är under ombyggnad oeh i uttrycket ligger mindre öfverdritt än man skulle tro. Det gifves verkligen gator, på hvilka man har svårt att skåda sol och bimmel för skymmande byggnadsställningar. En Bauverein (Quistorps) har på en enda gata, Köoernickerstrasge, inköpt ej mindre än 30 hus, hvilka för nu ifrågavarande ändamål skola nedrifvas. Vid sjelfva Uuter den Linden rasar renovationsifvern lika starkt och de på de halffardiga byggoaderna uthängda plakaterna innehälla tillkär nagifvanden om att huga e hyresspekulanter hafva att vända sig till byrån för den eller den Bauverein, utvisa att det också på detta ställe är de stora aktiebolagen, som gå i spetsen för rörelsen. Man kunde tycka att vid detta lif i nya byggnadsföretag en snar ända måste ske på allt hvad Wohnungsnoth heter. Men så är ej fallet. Dels är det klart att under sjelfva ötvergången, innan de nya anläggningarne hinna bli färdiga, boningsbristen måste stegras, dels är allt hvad som här bygges beräkvadt på de mera förmögna klasserna. Det nya Berlin som uppstår utgör en inkräktning på de fattiga hyresgästernas område. Hvad som vidtages från kommunens sida för att bispringa de rent medellösa har jag nyligen omnärant. Men hura skall medelklassen bete sig, denna klass som är för välmående och sjelfständig att vilja falla kommunen ull last, men för arm för att kuvna bli hyresgäst i de palatser, hvilka uppväxa på de rifna byggnadernas grund? Det var för dess räkniag som den bekante Schul ze Delitsch för några dagar sedan böll ett föredrag, i hvilket han utvecklade sina åsigter om bostadsnöden och om medlen till dess afbjelpande. Han hänvisade till ett botemedel, som på hans förord och under hans ledning ofta och med framgång blifvit användt i liknarda fall: agaaniatianan Ha aomå EsCAd