Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 3

En opera i ett jesuiter-kollegium. (Ur ett enskildt bref från Paris.) I värvarande tid, då man just talar så mycket om jesuiterna, torde det kanske roa dig att höra huru ett jesuiterkloster och ett dito kollegium ser ut. Jag kan beskrifva begge delarne för dig, ty icke längre sedan än i går har jag tilloragt en hel halt dag i de vördiga fädernas sällskap — och blef ändå icke uppäten. Se här huru det gick till: Jag var ute i S:t Cyr för att bese den bekanta krigsskolan och sammanträffade der med en generalstabsofficer, monsieur de F., som är en af lärarne och hvars bekantskap jag förut gjort i Paris. Han kom händelsevis att omnämna, att han på aftonen skulle in till Paris för att bevista en representation at Joseph i Egypten, gifven i jesuiterkollegiet i Vaugirard af elever derstädes för att fira rektorns södelsedag, och ännu mera, han skulle spela andra violin i orkestern. När han såg att jag blef nyfiken härpå, lofvade han att försöka skaffa mig en biljett. Vi reste tillsammans in till Paris, der han först förde mig till sjelfva klostret eller provincialhuset vid rue de Sevres. Det är en mycket stor byggnad, som utom fädernas egna bostäder omfattar den magvifika kyrkan, en arkitektonisk juvel du pur XIII:s sitcle, hvilken jag redan sett. Ett jesuiterkloster hade jag deremot aldrig förr sett, och jag hade knappt nägonsin, åtminstone aldrig ansigte mot ansigte, sett en litslefvande jesuit. Nu fick jag se en