Göteborgsposten – 18 juli 1872, sida 2

då skall han ej stänga sin dörr för mig. Älska , mig blott alltid, kära lilla Alois, älska mig blott alltid, och jag skall bli en stor man. H — Nå men om jag ej älskar dig? frågade : det vackra barnet med en litet trotsig min midt under tårarne och en anstrykning af sitt: köns instinktlika koketteri. ; Nellos blickar lemnade hennes ansigte och vandrade långt bort mot det håll der katedralspiran höjde sig. Det hvilade ett smaleende öfver hans ansigte, så ljuft och dock så sorgi ligt att lilla Alois blef liksom förskräckt derför. i — Jag skall bli en stor man i alla foll i 1 l sade han — eller ock dö, Alois. — Du älskar mig ej då! sade den lilla bortskämda flickan och stötte honom undan. Men gossen skakade på hufvudet och smålog och gick sin väg framåt öfver det vidsträckta gula sädesfältet, ekådande liksom i en dröm en dag i framtiden då han skulle komma till denna gamla kära bygd och begära Alois till hustru af hennes föräldrar och ej bli bortstött eller förvägrad utan mottagen med heder, under det folket i byn skulle trängas för att få se honom och hviska till hvarandra: Ser du honom? Han är nu som en kung i verlden, ty han är en stor konstnär och alla menniskor tala om honom; och dock minnes jag honom såsom lille Nello, så godt som en tiggare hvil