Göteborgsposten – 10 juli 1872, sida 1

taga det franska systemet, hvilket hade, allt metall präglade mindre skiljemynten; 8. Att silfverskiljemyntens metallvärde i förhållande till guldmyntens icke må sättas lägre än nödigt är för att be. täcka omkostnaderna vid präglingen, vid den till myntsystemets upprätthållande, staten åliggande om.myntningen, samt för att betrygga skiljemynten mot nedsmältning, i händelse af plötsligt stigande; 9.) Att såsom gemensam myutenhet i de tre skand:naviska rikena må antagas det tyska tremarks-stycket, hvaraf 279 skola fås af ett kilogram fint guld; 10. Att så som gemensam räkneenhet antages 310 af guldmyntenheten, och att denna delas i 100 delar; 11) Att en öfverenskommelse afslutas mellan de tre skandinaviska rikena ang. cirkulationen af guldmynt, af silfverdelningsmynt och af skiljemynt; 12. Att de tyska tjugooch tiomarksstycken af guld, hvilkas vigt ej är mer än 8 proc. under normalvigten och hvilka icke minskats genom stark skada, erhålla laglig kurs, dock utan afslutande af någon konvention med Tyskland derom. . N . Gentemot detta ingripande förslag, hvilket var corgfälligt öfvervägt och ötvertänkt i alla hänseenden, väcktes åtskilliga andra alla utgående ifrån den förutsättningen såsom ovilkorlig, att ett för hela den skandinaviska Norden gemensamt myntsystem måtte åstadkommas. Direktören för nationalbanken i Köpenhamn, etatsrådet Lery, kunde likväl icke finna något skäl att välja en anslutning till Tysklands långt ifrån stadgade, opröfvade och olämpliga myntsystem, ty Nordens omsättning med Tyskland inskränkte sig hufvudsakligen till omsättning med Hamburg. I Köpenhamn t. ex. begärdes vida oftare vexlar på England, än på Tyskland. Tal. föreslog i stället: Såsom grundval för den nordiska myntfoten bestämmes 500 grammer fint guld, hvilket utmyntas till 620 riksdaler i delar om 10 och 5 rdr såsom hufvudmynt. Skiljemynten från riksdalern och nedåt utmyntag dels af silfver och dels af brons. Riksdalern blir räkneenheten och indelas i 100 skilling. enom detta förslag skulle värdeförhållandena i Danmark—Norge icke förändras, hvilket deremot skulle vara förhållandet i Sverige. — Bankdirektör Wallenberg från Stockholm fasthöll vid sin alltid hysta önskan, att man måtte till gemensamt nordiskt myntsystem anoaktadt, de flesta chancerna för sig att bli en internationel myntenhet, hans förslag till resolution var dock: Mötet uttalade den önskan, att under en blifvande myntreform och öfvergång till guld de tre skandinaviska rikena fullständigt sluta sej till ett myntsystem, som redan antagits af en eller flera af Europas nationer. Professor W. Scharling ville fasthålla vid vigten af ett internationalt myntsystem, emedan det faktiskt visat sig vara af inflytande på handeln emellan länderna, dock kunde han hvarken tillråda det franska, engelska eller tyska systemet, utan ville i stället föreslå: Mötet beslutar att förorda antagandet af ett guldmynt af 5 grammers bruttovigt, 1 fint, alltså innehållande 4,5 gr. fint guld, såsom skandinavisk guldmyntenhet. Under det alla andra på mötet insågo nödvändigheten af guldmyntsystemet och ätven förordade dess införande, medelst ett gemensamt mynt, inom hela den skandinaviska Norden, ville deremot lektor Blomstrand, naturligtvis, bibehålla silfvermyntfoten (något som konferensrådet David rent ut sörklarade sig icke kunna förstå, hvarför han helt säkert ej heller skulle få någon med sig), och föreslog lektorn: Mötet uttalar den önskan, att den nuvarande olikheten i värde mellan den svenska, danska och norska silfverspecien må så snart och så fullständigt som möjligt borttagas. Till sist enades man dock, såsom telegrafen redan förut berättat, om följande af konferensrådet David väckta förslag till resolution: Utan att fatta beslut om detaljerna af en tidsenlig myntreform i de tre nordiska rikena, beslutar mötet, i det att det uttalar sin tacksamhet till de medlemmar, hvilka genom sina talangfulla föredrag i så väsentlig grad bidragit till att belysa denna lika vanskliga som vigtiga fråga, att fästa de nordiska regeringarnes hela uppmärksamhet på önskligheten af: att guldmyntfoten må snarast möjligt antagas, att decimalsystemet genomföres, och att öfverensstämmelse ernås i afseende på myntsystemet mellan de tre nordiska rikena. Denna resolution är, såsom läsaren finner, hållen i väl allmänna ordalag, och man skulle, såsom dir. Wallenberg äfven högt uttalade, haft skal att öaska ett mera detaljeradt och bestämdt yttrande ifrån ett möte med sådana intelligenta deltagare. Emellertid antogs ett tilläggssörslag, på förslag af elt par, tre deltagare, hvilket synes gifva en mera praktisk riktning åt de önskningar, som mötet uttalade, neml. det att mötet hoppades, att de tre nordiska regeringarne skulle tillsätta en kommission af medlemmar från de resp. rikena för att upprätta förslag till en gemensam myntreform. De öfriga frågorna för mötets behandling Synas ej hafva framkallat några lifligare dedan med ändan af sin parasoll och yttrade till i: