Göteborgsposten – 4 juli 1872, sida 2

— —24 VD Dr Arnim konventionen från Berlin, och dagen lerefter öfvorlemnade han den till franeka resen. Den har undergått några foränlriogar, men de äro icko af stor betydelse. Vogesernas och Ardennernas 32 nvilka skulle, enl. Thiers förslag, utrymts efer betalandet af den tredje halfva milliardon, skola förblilva ockuperade, tills den fjerde halfva milliarden är betald. Franska regeringen var emellertid beredd på denna åtgärd, och att hon ej fäster dervid någon vigt, har sin grund i den omständigheten, att hon tror sig kunna betala de två milliarderna så hasugt, att de nämnda båda departementen skola vara utrymda i April. Fördragets bestämmelser gå väsentligen ut på följande: Enl. art. I, skall en half milliard betalas inom två månader efter ratifikationernas utvexling. Den andra halfva milliarden skall betalas d. 1 Febr. 1873, en milliard d. 1 Mars 1874 och den sista milliarden d. 1 Mars 1875. Tiden för uppgörelsen af hela transaktionen bar således blifvit förlängd, och Tyskland har medgifvit Frankrike ett år mer till krigsskuldens betalande, än som bestämdes i Frankfurterfreden. Det har för öfrigt bestämts att Frankrike kan göra sig af med sin skuld fortare, om det ser sig i stånd dertill, och Tyskland har förbundit sig att mottaga afbetalningar om 100 mill. fres, men ett sådant belopp är också minimum af hvad som kan bjudas det. De följande artiklarne innnhålla närmare föreskrifter om betalningarne och om utrymmandet af de ockuperade departementen. Departementen Marne och Haute-Marne skola utrymmas fjorton dagar efter betalandet af den första halfva milliarden; i denna punkt har ingen förändring gjorts i det ursprungliga, af Thiers uppsatta utkastet. Efter betalningen af den andra halfva milliarden eger ingen utrymning rum. De två nästa departementen, Vogeseroa och Ardennerna, skola utrymmas fjorton dagar efter betalningen af den andra hela milliarden. Utrymmandet at de två sista departementen med Belfort skall först ega rum, då Frankrike betalt den sista milliarden, inklusive räntorna. Sedan de två milliarderna blitvit betalta, skall Frankrike likväl kunna utverka en fullständig utrymning, om det kan lemna finansiella garantier, som Tyskland finner tillfredsställande. Art. 6 i fördraget har varit mycket omtvistad. Den handlar om kostnaderna för ockupationsarmöns underhåll och bestämmer, att de skola minokad i foruållande till ormöstyrkana minskning. Den franska regeringen fann, att dessa uttryck voro alltför obestämda och sväfvande, och under de sista konferenserna med grefve Arnim sökte den derför att ernå en mera bestämd öfverenskommelse; men fördraget har ej ändrats i denna punkt, och det berättigar Tyskland till att i de sista två departementen hälla samma styrka, som nu är fördelad öfver sex departementer. Fastän Tyskland sålunda är berättigadt att hålla en armÖ om 50,000 man i Frankrike, tills den sista milliarden är betald, skall grefve Arnim likväl hafva låtit den franska regeringen förstå, att ockupationsarmån skall enligt all sannolikhet bli sorminskad. De departementer, som efter hand utrymmas, skola utgöra neutralt territorium, tills de tyska trupperna fullständigt lemna Frankrike; den franska regeringen skall således icke kunna anlägga fästnivgsverk i de utrymda departementen eller hålla större garnisoner, än som är nödigt för ordningens bevarande. Om Frankrike icko uppfyller sina förpligtelser, förbehåller sig Tyskiand rätt att åtor besätta de departementer, som det utrymt. Enl. den 9:de och sista artikeln, skola ratifikationerna utvexlas mom åtta dagar efter fördragets utvexlande. Såsom telegrafen redan meddelat, framlade utrikesministern Remusat fördraget redan i Måndags i nationaltörsamlingen, som skyndsamlingen hänvisade det till vederbörligt utskott med uppmaning om den snabbaste behandling. Sanuolikt inkom tördraget åter till nationallorsamlingen igår samt behandlas der idag. Inom nationalförsamlingen har skatten på råömnen åter förevarit, och här stodo nu för rsia gången Thiers, den protektionistiska skolans anhängare, och Rouher, frihandelsmannen, midt emot hvarandra. Thiers ville leda i be, att sagdo skatt skullo genast arkasta 42 mill. och mom kort 60 mill. Kouher förnekade denna uppgift. Det skall bli af stort intresse att få del af ett närmare referat om denna parlamentariska duell mellan de båda förkämparne för hvar sin nationalekonomiska rikming, i hvilken, så vidt vikunna se, Thiers dock måste komma att draga det kortare strået. Kampen måste emellertid bli lysande, ty båda talarne äro stjernor af första ordningen. Då skatten på värdepapper kom under förhandling d. 29 Juni, upptradde den forne kejserlige finansministern Msgne och förklarade, att han gillade denna skatt. Han trodde, au man beholde ytterligare 150 mill., och minst dessa; de ötriga skattetitlarne äro redan förut högligen uppskrufvade, och man måste dertor taga inkomsterna i anspråk. Han ville för ögonblicket lemna skatten på råamnen å sido. Den at regeringen föreslagna saltskatten tillbakavisade han deremot bestämat. Innan man pålade grundegendomen nya bördor, måste man af den rörliga egendomen utkrätva allt, hvad den kan gitva. Den allmänna meningen villa också detta. och Thiers vis -H m— — -— HH — Mm — — — — —