Göteborgsposten – 3 juli 1872, sida 1

breda sig öfver hela landet, men liksom dessa åter försvinna, då de kalla dagarde och mörka nätterna börja infinna sig. En politisk nyhet är det 77 år gamla statsrådet Riddervolds plöteliga ansökan om afsked, sedan han i öfver 22 år varit chef för ecklesiastikdepartementet. Han uppger sjelf som skäl försvagad helsa, men att stortingets handlingssätt mot ministören haft sin goda del häri torde lika litet böra förnekas som att denne högt ansedde mans utträdande just nu är en förlust för den Stangska ministeren, som mycket beklagas af regeringens vänner. Det förljudes att det bar varit omöjligt att uppleta ett dugligt statsrådsämne för armådepartementet efter statsrådet Irgens och att denna befattning derföre skall bli obesatt i ett års tid, under det att man åtnöjer sig med att ge den provisoriske chefen någon sakkunnig tillförordnad till biträde. Vi lefva fortfarande i strikernas tid, då nästan hvarenda en af våra handtverksklasser nu har nedlagt arbetet och tilltvungit sig kortare arbetstider och bättre lönevilkor. För närvarande är det konstförvandter ock barberarebiträden som strika för att förbättra sina vilkor. Stadens bodbetjenter ha igår föreslagit sina principaler en begäran om förkortning i arbetstiden, nemligan från kl. 7 på morgonen till 8 på aftonen om sommaren och från 8 till 8 om vintern. Då detta helt säkert blir beviljadt, skall denna brist med detsamma vara slutad. Opinionen tyckes på det hela taget ej vara ogynsamt stämd emot den genom alla dessa striker framtvungna förbättringar i de arbetande klassernas vilkor och det måste medgifvas, att arbetarne hittills visat måtta i sina fordringar, om det nu endast stannar dervid eå att arbetsgifvarnes tillmötesgående icke framkallar ytterligare fordringar, hvilka det skullo vara omöjligt att uppfylla. Den i mitt förra bref omnämnda teaterkrisen i Drammen har nu också lyckligen gått ölver. Sedan amtmannen och polisen uppträdt emot hr teaterdirektör Hafgrens repertoire och tillochmed presten från predikstolen hade dundrat mot uppförandet af Den sköna Helena och Pariserlif, började hr Hafgren att gå högst diplomatiskt tillväga: först införde han en lång artikel i tidningarne och försäkrade att hans repertoire kunde försvaras både inför konstens och moralens domstol; derpå lät han allmänheten mellan akterna af andra oskyldiga stycken höra den munira musiken i de der omoraliska operetterna, så lät han uppföra den praktfulla slutscenen i Den sköna Helena, hvari denna i bengalisk eld synes ombord på det förgylda kungsskeppet tillsammans med prins Paris, och lät skädespelarne i egna kläder utföra några af de mest moraliska scenerna i Pariserlif och i Onsdags gick slutligen detta under stormande bifall öfver Drammens scen och sjelfva tidningarne frågade nu spetsigt, hvarföre myndigheterna framkommit med sitt fullkomligt onödiga törbud mot så roande och alldeles oskadliga upptåg? Hr och fru Almlöf har tillsammans med dir. Åhmans sällskap på Klingenberg uppträdt i två stycken nemligen i Slägtingar och Din nästas hustru. Det torde vara öfverflödigt tillägga att de rönt ett lysande emottagande från vår allmänhets sida. s— ui—.y