Göteborgsposten – 3 juli 1872, sida 1

nas så aoga med några hundrade spdr mer att afverka så mycket skog som hittills, är mycket öfverdrifven, enär det i skogsmarken förefinnes en märklig reproduktionskraft, men hvad som är säkert är att hvarje ekogssträcka längs med jembanan nu rensas från både stora och små träd till pitprops som i ordentliga berg uppstaplas på biädgårdarne vid Kristiania och hela sommaren igenom sysselsätter en hel hop af stadens gamla fartyg. Till och med gärdsgårdsstörar och pinnar om 4 fots längd utskeppas. Men skogsegarne urskulda sig på följande sätt inför det anklagande sorstväsendet: Min skog behöfver 60 år att stå och växa på, innan man kan få stort sågtimmer af honom, Men under samma tidrymd kan jag minst fyra gånger meja ner hela skogen till pitprops och mina kalkyler utvisa att den sistnämnda metoden betalar sig vida bättre än att lägga an på stort sågvirke. Fackmännen må afgöra om detta är riktigt, säkert är att flera af stadens första träexport-firmor af princip icke vilja ha någonting att syssla med pitpropstrafiken. Förlustelserna i midsommaraveckan taga sin början midsommaraftonen. Tusentals glada menniskor strömma ut på landet, till fots, i vagn, med ångfartyg eller jernbanor. De,som ega landställen, samla sina vänner omkring sig, småfolket drager ut till Ladegaardsöen eller till de många höjder, som omgifva vårt underbart sköna Kristiania-dal. Ändamålet är företrädesvis att passa på när alla blossen vid skymningens inbrott kl. 10—11 tändas och hela dalen återskallar af musik, glädjeskott och folkmassans jubel. Midsommarattonen, eller, som det på norska heter, S:t Hans-aften, och 17 Maj äro de enda folkfester, hvilka såsom sådane firas ötver hela vårt land. En nästan öfverväldigande verkan gör hvimlet på ett ställe, som mycket litet besökes af stadens honoratiores, men som detta oaktadt måhända är det, hvarest man får se mest af det egentliga folklifvet. Stället bär det ominösa Tyveholmen och är en stor, från hatvet brant uppstigande baltö på stadens vestra sida, hvarest arbetareföreningen och några tusen gutter af alla storlekar fira S:t Hans-afton. Hela veckan förut ha dessa burit tillsammans grenar och gammalt tågvirke samt i toppen på bålet lagt tjärtunnor och dessutom upprest sädane på pålar i långa rader framför det stora bålet. När detta på en gång antändes från alla sidor och lågorna hotande tyckas vältra sig mot himlahvalfvet, ljuder der ett jubelskri från 12,000 strupar, med ett dån af domedagsbasuner. Jublet öfvergår snart till ett osläckligt skratt, när den ena tjärtunnan efter den andra i ljusan låga rullar ner från bålet och ett, tu, tre ger sig ner utför fjället till stranden, der de af en hop pojkar förföljas och med otroligt besvär åter föras upp igen. Här roar sig folket ända till morgonstunden och den lugnare betraktaren, som slutligen tröttnar på att iakttaga de stojande grupperna, kan draga sig en smula afsides och temligen ensam öfverskåda hela daler med de mångfaldiga eldarne och de hastigt förbiilande ångfartygen, öfverfylda med passagerare. Vid ett sådant tillfälle som detta kan man göra en glädjande jemförelse mellan vår arbetsklass för 12 till 15 år sedan och nu samt se påtagliga bevis på huru mycket denna har vunnit i takt och städadt upptörande, tack vare våra arbetareföreningar, sångföreningar och allt annat som göres för att höja de lägre klasserna upp till de bättre lottade inom samhället. Med bantågen anlända nu dagligen till hufvudstaden skaror af bönder från trakterna kring Glommens vattendrag och Mjösen. Många af dessa medföra sina hustrur och döttrar. Det är menniskor, som äro vana vid att lefva mycket i fria luften cch som det förefaller obehagligt att vistas i stadens hoteller. De lägra sig derföre utanför hotellerna i stora skaror eller genomvandra i flockar långsamt och småpratande gatorna. Dels besöka de trävaruexportörernas kontor, dels göra de inköp för sina hushåll. Timmerhandeln drifves med förskott och sådane på 5— 10 ända till 30,000 spdr höra till det vanliga så att det icke räkVR FJ ne Sä eller mindre till inköp för fruntimmerna. Stadens detaljhandlare göra derföre under dessa dagarne goda sffärer. Hvarje eftermiddag hålla grossörerna öppen taffel för sina kunder på landställena. Den norske bonden är långsam och försigtig i affärerna och svarar under hela veckan ingenting på grossörens anbud. Men framemot midten af den påföljande veckan ersar man plötsligt att ett par större affärer blifvit uppgjorda och under loppet af en dag omsättes nu för hundratusentals spdr och bönderna försvinna ur staden lika hastigt som de kommit dit. Under dessa veckör brukar det gå hårdt på bankernas kontanta valutor, erär nu bruk flanes för de af grossörerna under lång tid insatta foliomedlen. På grund af de nuvarande goda utsigterna för trälasthandeln i England och Holland och i förhoppning om mera lif i Frankrikes handel och mera stadgade politiska förhållanden, heter det, att omsättningen denna gång skall bli ovanligt stor. Bland de härvarande många främlingar, som fylla hotellerna för trälastterminens skull, märkas utom många trähandlare från småstäderna, jemväl ovanligt många svenskar från gränsdistrikterna, hvilka också utan tvifvel kommit hit för attasondera våra affärsförhållanden. Vidare spela engelsmännen en icke obetydlig roll i vår stads utseende under dessa Q10 . — — —— A .— SALE— — — —— Ph — — — —8 PA mA — Då