Göteborgsposten – 1 juli 1872, sida 2

Två år ha nära nog förrunnit, sedan Samuel White Bakers stora expedition lemnade Chartum, för att lägga landskapen ofvan Gondokoro ända till Nilens källor genom vapenmakt under khedivens af Egyptens välde och under dennes barår inleda en gyllene tidsälder af civilisation, utan slafhandel och boskapestölder. Olika meningar rådde om planens utförbarbet. Hittills ingångna underrättelser gifva tviflarne rätt, och de nyaste berättelserna lemna föga hopp öfrigt om en lycklig utgång af expeditionen. Våra läsare ha förut kunnat följa berättelserna om expeditionens framkomst till Gendokoro, som skulle vara utgångspunkten för dess egentliga verksambet. Nu inträdde svårigheten att anskaffa proviant åt den stora skaran. De svarta soldaterna måste under de sista månaderna lefva på half ration och fingo dertill Durrakornet, som skulle vara hufvudfödan i skämdt tillstånd. Följderna uteblefvo ej, sjuktransporter om 3—400 man ha anländt till Chartum, af hvilka många ha aflidit. Expeditionens hela verksamhet inskränkte sig under dessa förhållanden till plundringståg för att få boskap och Durrakorn; nöden känner ingen lag, och derför måste såsom första verkningen af detta humanitära företag flera Barybyar gå upp i lågor. Infödingarne skynda naturligtvis till följd deraf ut i skogarne, och Baker skall, om han ens vill tränga vidare, nödgas begagna en del af sina ännu återstående soldater, omkring 500 st., som lastdragare. Att ban under dessa omständigheter råkat i misshälligheter med befälhafvarne för sina trupper, är naturligt; man skall tillochmed hafva skjutit på honom, han visar sig också föga med sin honom åtföljande hustru. Den Bakerska expeditionen har likväl redan kostat egyptiska regeringen den enorma summan af 350,000 p. sterl.