Göteborgsposten – 27 juni 1872, sida 2

— .:: s(ccOcciiccccccccccccccc —————77 A— litik. Det är ännu obekant, huruvida majoriteten skall bli minoritet, men den skall i hvarje fall öfvertaga oppositioneus roll och öfverlemna åt Thiers att stödja sig vid den republikanska venstern. Högern vill med förtröstan afvakta den tidpunkt, då landet får ögonen öppna för följderna af presidentens politik. De republikanska tidningarne vilja veta, att flera af bögerns medlemmar genast vändt sig till marskalk Mac Aubon för att så honom på sin sida. Som bekant, har marskalken förut förklarat, att hau städse skulle vara redo att utföra de befallningar, som utgingo från nationalförsamlingens majoritet. Huruvida marskalken dock skulle vilja vara med om att störta Thiers, som i sin person för det närvarande representerar ordningen i Frankrike, torde likväl vara ovisst, om det än utspridts af den legitimistiske korresp. till landsortstidningarne, de Saint Cheror, hvilken lär vara invigd i alla den yttersta högerns hemlighoter. Liberte vill veta, att de ioflytelserikaste medlemmarne af högern beslutat intaga en afvaktande hållning. De inse, att de tagit ett alltför kategoriskt steg, att det icke skulle vara bindande för deras politiska hållning. Men de kunna ej uppträda oförtöfvadt. De vilja vänta, tills Thiers lemnar dem tillfälle att visa sin opposition genom ett förslag af politisk karakter. Det bekrästar sig, att den legitimistickt sinnade jordbruksministern de Larcy tasthäller vid sin afskedsansökan. Häri ligger en protest mot det regeringsprogram, som Tniers tör tillfället följer. Man antager, att presidenten skall vatja en medlem at venstra centern till Larcys efterföljare. För öfrigt har inom venstra centern (de moderata republikanarne under Chanzys ledning) split inträdt, eftersom en af partiets hittills varande v. ordf., Desseilligny, förklarat sig vilja utträda ur partiet, emedan det enligt hans förmenande ändrat tendens och öfvergått till en rent republikansk riktning, som strider mot det ursprungliga programmet. Man antager, att Deisseilligny och hans vänner vilja sluta sig till högra centern, Laboulayo har nu äfven uppträdt med ett offeutiigt bref, hvari han uppställer venstra centerns program, sådant det framgår af den ställning, som högern skapat. Han uppmanar alla liverala och konservativa att vara trogna mot republiken och han vill grunda en liberal republikansk förening. Emellertid är äfven Laboulaye af den äsigt, att Thiers regering icke erbjuder ullräcklig säkerhet, utan att man måste genom bättre institutioner betrygga Frankrikes framtid. Till något sådant vill venstra centern gerna räcka handen, Men härför beböfves en majoritet, som kan skapa en författning, och en sådan majoritet kan endast bringas till stånd, om den högra centern ansluter sig till den venstra centern och till venstern. Endast om detta sker, kan man, menar Laboulaye, skapa en konservativ, koustitutionel republik med tvenne kamrar, med val at presidenten genom församlingen, med begränsning af presidentens och de båda kamrarnes fullmakter, samt med utvägar att undvika kompetenstvister och bibehålla Thiers på hans fortroendepost. Detta upprop är väl menadt, men ofruktbart. För att ännu mera klargöra ställningen må vi här nämna ur förut sagde Leos uppsats i ÅJourn. d. Deb. följande: I kammaren existera alla partier, som finnas inom landet. På yttersta högern tinnes det en grupp, för hvilken den legitima monarkien är den ledande principen. Den moderata högern vill hufvudsakligen den konstitutionela och parlamentariska regimen, men den tror, att endast monarkien kan gifva landet en sådan; den högra centern vill framtör allt en konstitutionel och parlamentarisk, konservativ och liberal regime; utan att likväl fästa vigt vid formen och tillstädjande både monarki och republik, förutsatt att denna senare är verkligen konservativ, parlamentarisk och liberal; slutligen finnas på venstern öfvertygade anhängare at den moderata eller radikala republiken. Finus det bland så många nyanser, om alla politiska meningar äro representerade, plats inom kammaren för en grupp, som ej tillhör någon af de nämnda? Nej! och detta är skälet, hvarför den venstra centern har en så svår ställning. Herr Descilligny har begärt afsked som venstra centerns vice president. Detta är ett tecken till det arbete, som försiggår inom denna grupp och hvilket ögonblickligen återlemnar åt högra centern och venstern de elementer, som tillhöra dem. Man skall derefter kunna räkna hvarandra, och på hvilken sida majoriteten än må vara, skall man då åtminstone veta, huru man har det. Högern är besluten att hädanefter bilda en obestridd och inslytelserik majoritet, eller en homogen och kompakt minoritet. Eget nog omnämner man icke bonapartisterna, hvilka, fastän få inom kammaren, likväl ba ganska stort inflytande och många anhängare inom landet, Vid de kompletteringsval, som nyligen hållits i Rouen for dervarando handelskammare, segrade hela protektionisternas lista med stor majoritet, Likasom förut i Paris och Lyon, har Sardous stycke Ragabas i Bordeaux föranledt stormiga uppträden vid dess första uppförande. ö —2— 742?— g— — —