Göteborgsposten – 22 juni 1872, sida 1

opartiskt bedömdt, ej heller obefogadt, att sagde betjening åtvarner nattetid ute varande personer för att tala bögt, sjunga eller hvissla, allt för att icke störa de omkringboendes sömn, så kunna vi omöjligt föreställa oss att någon ordningsstadga eller inswuktion skall; kunna medgisva det ostörda utöfvandet af en nattlig handtering, så bullrande, att en stendöt skulla vakna dervid. Allraminst vilja vi förmoda att någon personlig undsallenhet här inverkat och vilja derföre helst anse det hela som en Åsantati för träinstrumenter uppförd endast för denna gång. Japaneserna fingo förr än ämnadt var sluta upp med sina föreställningar på Nya Teatern, sedan, elter hvad det påstås, deras båda direktörer schappat ifrån dem. Ilan hade således icke så orätt ändå den gamle, förevisande japanesen, då han hvarje afton underrättade publiken att det var en smula schkoj med i spelet. I nästa vecka hitväntas Cettiska sällskapet och med detta fru Louise Holst, en af danska scenens mest omtyckta qvinliga prydnader och som nu senas ätven i S:ockholm gjort furore, isyonerhet i ett från franskan ölversatt lustspel Perle, hvari hon uttör en från ett kloster utsluppen, lefnadslustig ungerevens roil. Naturen i all sin rika, oemotståndliga och obeskr:fliga midsommarsfägring är nu emellertid en farlig rival äfven för de skickligaste konstnärer. Deremot kuona våra utvärdshus nu glädja sig åt en god trsfik och medgifvas måste äfven att flertalet af dem i år synes särskildt ha lagt an på att fånga och behälla kunder. Sålunda berömmes i år allmänt matserveringen på Lorensberg, om hvilken förut understundom tankarne varit delade och det ar en verklig charme att en vacker dag intaga middag på dess veranda, omgitven af en yppig natur och lyssnande til tonerna från musikpaviljongen. Men det gifves älven andra toner, som icke äro fullt så behagliga eller, rättare uttryckt, som ej äro behagliga alls. Vi mena det gemena omattrondet från skarpskytte-skjutbanan. Ett ord i förtroende, kapten Kilman, vi skulle ju så bort den, eller hur? Vid re kunna bland angenäma tillflyktsorter inregistreras det s. k. Mosebacklund i Stigbergslidev, med sina trefiiga, uybygda verardor, från hvilka man har den herrligaste utsigt öfver staden och rivieret, samt Tretli:eltan, det välbekanta bolagsvärdshuset ute på Stampen. På båda dessa ställen äro såväl servering som uppassi ing oklanderliga, pianon finvas att tillgå, kort sagdt, det märkea granneliga att vårt ramhälle ätven på detta omräde är stadt i framåtgående. Inne i ejelfva staden har egaren af Siemens-. hr AL. Grischotti, betydligt utvidgat och omändrat den lilla oas i sfadsgatornas öken, som han redan sistl. sommar började anligg: inne på gården. af sitt etablissement. Det är nu en fullständig liten trädgård med sin veranda, sina många bersåer — ännu visserligen en smula burlika, men, då slingerväxlerna väl hunnit komma upp, de allra angenämaste små skymundan i sommarhettan — sin eleganta gaskandelaber med matt slipade kupor, sina blomsterrabatter o. 8. v. Varor och servering äro på detta urgamla förfriskningaställe sortfarande at samma ypperliga beskaffeohet som under årtionden och det outtröttliga, alltidjpåpassliga göteborgs-ordrytteriet bar med anledning af den senaste förändriogen, döpt den lilla trädgården till -Burgärden. På vår k. testers himmel uppsprang helt oväntadt i Måndags en konstellat on af tvenne Wasa-stjernor. Någon anmärkte att utnämningen gerna kunde ha dröjt till påföljande Onsdag. Hvarföre? Ja, det torde ni sjelf se efter i Almanackan, ifall det roar er. Häromdagen satt ett par middagsätaro på Lorensbergs veranda. En tre sje slöt sig til dem och följande dialog uppstod. Se god dag, min bror, elå dej ner hos oss... hvar kommer du ifrån så uppsträckt i svart frack och hvit halsduk? — Jo, jag kommer direkte från ett fadderskap... — tt fadderskap? Då, min vän, tår jag gratulera dig till att lyckligt ba fullbordat vandringen från vaggan till Graseen! — — — — —