Göteborgsposten – 22 juni 1872, sida 1

Radlkalt medel att Ia betalt. — Hvad en IIlåitikorvett möjligen kan vara. — Pryderiet i Drammen. — Utställningslyrik. — Pariseranekdot. — Nattligt ofog i — hamnkanalen. — Nya Teatern. — Våra utvärdshus. — Bort med skjutbanan. — Passande ordensutnämningsdag. — Anekdot. Tyskarno på Haiti äro ena baddaro till att vara morska. De fordra ersättning af republiken för under de senaste oroligheterna dem stillfogade förluster; nej, svarar repu bliken genom sin allravisaste president, Nissage Saget, vi ge er inte ett öre. — Det ska vi tala om för pappa, hota Germanias söner tillbaka och så skrifva de ett bref till pappa Wilhelm, som bums skickar ut två korvetter Gazelle och Vineta, hvilka helt beskedligt lägga sig till två af haitiska regeringens korvetter. Sålunda yttrar sig det senaste telegrammet om denna nya Alabamafråga. IIärmed sammanhänger dock en annan, särskildt för detta samhälle af intresse. För några år til baka beundrades allmänt i våra hamnkanaler en miniatyr-ängslup, förfärdigad at elever vid härvarande Chalmersska slöjdskola och lagom stor att inrymma 8 å 10 personer, det vill säga ungefär dubbelt så stor, som den från samma läroverk utgångna, hvilken just i dagarne kilar af och an på rivieret. Bätens egare hade under några år wycken fröjd och gamman af sin lätta och natta farkost, men ledsnade slutligen på honom och sålde honom till en annan person här på platsen. På hvad sätt och under hvilka förhällanden denne sedermera kom att afyttra båten är oss alldeles sördoldt, men ett taktum lärer vara, att densamma sluvigen hamnade i Faustio Soulouqes gamla fosterlaad, på Haiti. Tänk om nu en at de så listigt uppbringade korvetterva just skulle vara den der lilla båten .... Kanske att äfven den svenska regeringen då borde bli uppbragt! Våra vänner norrmännen, hvilka i så många hänseenden anse sig och i sjelfva verket äfven stå öfver oss, ha nu i Drammen fått ett tillhåll för sippt pryderi, mot hvilket vårt svenska Filipstad alldeles förbleknar. Våra läsare känna genom vår kristiania korresponsent utan tvifvel till förhållandet, bvarföre vi ej beböfva redogöra för dess ursprupg och utveckling, allt nog, det har händt direktör Hatgren, hvad som händt så många före honom: hans afundsmäns hetsiga anfall mot Den sköna Helena och Pariserhf ha endast haft ull följd, att publiken snart sagdt s ormat huset och hans föreställningar. En mångfald at tidningar har naturligtvis uppträdt ull hanförsvar mot de förföljelser, tör hvilka han varit utsatt från både civila och andliga myndigheters sida. En i Kristiania utkommande skämttidning Vikingen innehåller i detta afseende följande sarkastiska utgjutelse, i form al en korrespondens från Drammen: Dygden i Drammen. Hr Viking! Det är med sannt kristlig glädje, som eder korrespondeut har läst eder arukel om de stora framsteg som dygden vu för tiden gör i denna lastlulla stad. I tider som dessa, då mensklighetens heligaste ider trampas under fötterna, då, som vi med törtåran läsa, till och med skrändaregesallerna derinne i Babylon (Kristiania) drista sig att satta sig upp mot ueras at försynen förordnade otverhet, nemligen skraddaremastarne, i sauane tider gör det godi att siuna en tidning midti hutvudstadens fordert, som vågar att ta till ordet for den kränkta dygden och moraliteten. Ect sådant blad är edert, br Viking! (Då Vikingen kom til detta ställe rodnade han at talsk blygsamhet; falsk, ty det är ju icke vi, utan vår korrespondent, som talar). Derför, hr Viking, näst efter att uttala för er min och en mängd sjalafrauders djupt kända tacksamhet för det erkännande, som den drammensiska dygden hittills har åtvjutit, tror jag mig kunna glådja er sunda moraliska käusla genom att tillsanda er en kort artikel om den vidare iramgang, som dygden har haft i Drammen och det är at detta skal, jag tar mig friheten tillskrifva eder. Lördags afton ankom er tidning bit. Alla väntade att Vikingen, som hår i stadeu betraktas med misstroende, hvau dess moraliska väsen angår, skulle innehålla ett eller annat ogudaktigt skämt med våra dygdiga sträfvanden. Huru gladeligt blefvo vi icke då öfverraskade af aut i bladet finna den inuerligaste anslutuing till dessa! I sanning, det hade vi icke väntat af er, hr Viking, och det gamla ordspråket har atven här bekrättat sig, att man till och med kan göra en skälm orätt. Dagen derpå, Söndagen, hade vi den innerliga glädjen att i Strömsö kyrka tå höra den skaudnga produkten af en tördertvad tidsanda -Pariserlilgrundligt fördömd från predikstolen. Det intryck, som denna predikan gjort på drammenserna, kan ej beskrifvas. Der hölls samma aftou ett mote på en af våra mest besökta restaurationer, bvarvid det under oerhörd entusiasm beslöts, att ett sammanskott skulle ske för att betäcka omkostnaderna för predikans utgitvande från trycket och insamlades vid tillfallet 1 specie 73) sk. Det fortjenar jemväl nämnas som ett vittnesbörd om drammensernas stigande moralitet, att det under mötet ej dracks mer än 6 buteljer aqvavit, 45 toddar och 97 flaskor öl och detta oaktadt mötet var besökt af åtminstone femtio personer. Måndagen var dock egentliga triumfdagen för dygden i Drammen. Sedan det blifvit bekant, att vår dygdädle amtman hade förbjudit uppförandet af Den sköna Helena och Pariserlit beslöts det, att i likhet med hvad som föregick i medeltiden och hvad som ännu är brukligt i de katolska länderna föranstalta en storartad procession amtmannen till ära. Processionen hade en verkligt storartad pregel. I spetsen gingo tvenne skolmastare, som mellan sig buro ett handskrifvet exemplar af predikan i Strömsö kyrka.