Göteborgsposten – 21 juni 1872, sida 2

sosva. Hans hustru ur sägande att han haft en mödosam jagt och tycktes vara alldeles öfverväl ligad at trötthet. Omkring klockan nio kom Finch iarusande i rummet, upprörd och andfådd. äktade honom för miss Hardisty, — Åh, jag vet ej bur jag kommit hom, sade hon. En sådan dimma och en sådan skrämsel! Det har skett ett så rysligt mord! — IIvar? frågado mrs Yorke. — Straxt på andra sidan om byn. Några röfvaro anföllo en arrendatorsson då han red hem från torget, sköto på horom, ryckte honom af håsten och slogo honom i hufvudet tills han dog, och derefter togo de ur och pennivgar ur hans fickor och läto honom ligga i en pöl af blod, berättade Finch i ett enda andedrag. Ilan blef funnen omkring klockan fem och hela köpingen har varit i rörelse allt sedan. Alla menniskor ha varit ute. Mr Yorke satte sig upp i sin stol. Hans ögon fästados på Finch. — En vacker historia! sade han till sin hustru och miss Hardisty då Finch aflägsnat sig för att omtala nyheten för tjenstefolket. Det är på sådant sätt historier bli öfverdrifna. Det var ingen häst med i affären och intet rån heller, och det var ingen arrendatorsson som var på väg från torget. — Har ni således hört saken omtalas? utropade miss Hardisty. — Ja, svarade mr Yorke. — Och ej omtalat det för oss! inföll hans hustru förebråonde. Du säger att det ej var någon arrendatorsson, Vet du hvem det var? — Janson. Mördad i sin egen trädgård då han skulle gå in. Alldeles innanför porten.