Göteborgsposten – 21 juni 1872, sida 2

i låg ton. Hon sade att han blifvit plundrad. Skjuten och plundrad. — Han blef ej plundrad, säger jag dig, Mario, sade mr Vorke. Men behåll den tron, om du så vill. Skjuten och plundrad; hvad betyder väl sättet till saken? Mr Yorko började ånyo sofva i sin stol eller tycktes sofva, ooh damerna samtalade sakta, under det Maria synbarligen darrade i alla lemmar. Omkring klockan half elfva blefvo de uppskrämda af ett plötsligt och häftigt bultahde mot husets ytterdörr. Olivia Hardisty, som hade hufvudet fullt af röfvare och mördare, uppgaf ett lätt rop, och mr Yorke spratt till och rusade upp från stolen, som om han ville lemna rummet, stannade tvokando och satto sig åter ner. kn djup tystnad följde, och åter hördes bultandet högljnddare in förut. Do hörde en betjont skynda att besvara det, de hörde någon komma in och ljudet af röster, hvarefter betjenten öppnade salongsdörren. — Master Henry Vorke. En högväxt, smärt gosse mellan fomton och sexton år rusade in i rummet, omfamnade mrs Yorke och gaf henne några kyssar samt vände sig derefter till hennes man för att skaka hand med honom. Han hade ej förändrats utom hvad växten beträffar. — Nå minsann är det ej Olivia Isrdisty! utropsde han i det han räckte ut sin hand mot sistnämnda dame. Hvad har fört er hit? — Jag tror att jag med mera skäl kan fråga hvad rom fört er hit? genmälde miss Hardisty. — Ni är ju alldeles betagen af förvåniog, Maria? sade han till mrs Yorke. Jag trodde att min knackning skulle höras. Du tänkte kanske att det var brandvakten som kom? — Hvarföre lät du oss ej veta om att du skulle komma?