Göteborgsposten – 17 juni 1872, sida 1

—— Utställningen i Köpenhamn. (Bref till Göteborgs-Posten.) II. Köpenhamn d. 13 Juni. Festdagen är till ända; den har öfverträffat allas förväntan och den har i sjelfva verket ock varit lysande. Ingen som för tå dagar sedan såg det fullständiga kaos hvari hela uppställningen å expositionen betann sig, kunde föreställa sig att denna å öppningsdagen skulle förete en så storartad, afrundad och harmonisk anblick som den idag erbjöd. Ingen som lefvat med i det skenbara lugn, hvarmed köpenhamnarne halva emotsett den i sta dens historia minnesrika 13:de Juni, kunde ana omsånget af det jubel, den festliga stämning som under de senast förflutna t:mmarne rymts inne i utställningen. Ingen som kanner en dansk festkomites förmåga att göra bockar, kunde tänka sig möjligheten af att kunna få bevista en så i alla afseenden lysande fest. Låtom oss börja vid början. Då man idag på morgonen företog en vandring genom stadens gator, såg man dessa ofverallt swyckade med flaggor och man såg alla bekanta ila förbi i en ofantlig brådska sör att få sina göromål fullbordade före klockan 11. Man bade nemligen blifvit uppmärksamgjord på det ändamålsenliga uti att parera å nämnda klockslag, om man ville tillförsäkra sig en någorlunda beqväm plats vid högtidligheten. Och i verkligheten hade redan en god stund dessförinnan börjats en formlig folkvandring utåt vesteroro, ej blott ar ue FeKn mojuanaoch dem som offrat 10 rdr sv. för ett inträdeskort, utan äfven at nyfikna åskådare, hvilka i långa rader uppställde sig på ömse sidor om vägen och befolkade det bredvid utställningsbyggnaden belägna Tivoli med ett antal gäster, så stort som detta etablissement äfven på sina största festaftnar icke kan uppvisa. Högtidligheten skulle taga sin början kl. 12 och vid nämnde tid var den stora glasballen fylld med flera tusen personer. Sjelfva hallen erbjöd en anblick, så imponerande, att den icke kan förgätas af den som var närvarande. Större måhända, rikare och mera lysande i sina detaljer torde utställningarne i det stora Europas stora hufvudstäder hafva varit, men icke smakfullare. Vi danskar hafva anseende för att ega smak och förmäga att arrangera, och tör min del har jag aldrig sett dessa egenskaper ådagalagda på ett vackrare sätt än vid detta tillfälle. Längre fram i mina bref återkommer jag till enskildheterna i arrangemangerna; här må endast lemnas en ötverblick öfver den storartade salen. Under det kolossala glastaket visade den sig, då man i dag på f. m. inträdde i densamma, prydd med en otalig mängd af banr, flaggor och blomsterdekorationer. Allt utomyckningsarbete var fullbordadt. De sörgylda stjernorna tindrade från förhallens himmelsblå loft, Vilhelm Bissens präktiga bildstod af biskop Absalon stod der hög och allvarsam